De senaste åren har jag sprungit uteslutande i Salomon skor, de har en rad olika modeller för trail som är mycket bra.  Men imorgon ska jag springa i North Face  minimalistiska lättviktare Single Track Hayasa.  Första gångerna jag sprang i Hayasa tyckte jag att det var ett par helt ok tailskor utan att göra något större väsen av sig, men under våren har jag sprungit en hel del med Hayasa och de växer på mig hela tiden och nu tycker jag att det är den bästa lättviktare jag testat.  Hayasa är mjuk och följsam som en toffel men med förfånande stabilitet och dämpning. Jag återkommer även här med en rapport om hur de klarar 8 mil med 85kg traillöpare.

The North Face nya lättviktare Single Track Hayasa.

P.S. Det ligger ett par Salomon i dropbagen ifall att D.S.

/Jerry

Spring sträckan till London och vinn biljetter till OS. På vägen kan du även utföra delmål och roliga utmaningar för att få Boosters. Dessa ger dig extra poäng och ökar dina chanser att vinna. Det spelar ingen roll om man springer på elitnivå, cyklar eller är ute och går med hunden, alla kan vara med och har en chans att vinna. Se filmen nedan för mer information.

Många har sprungit i helgen.

På La Palma avgjordes Transvulcania som i år hade ett starkare startfält än någonsin.
Vann gjorde Dakota Jones följt av Andy Symonds och Kilian Jornet. Kilian som hade ett näst intill perfekt fjolår visade mänsklighet när han nu kom in på tredje plats och dessutom kollapsade på mållinjen. Jag skulle tippa att han ändå blir svårslagen i år då han fått lite fler mil i benen efter vinterns skidalpinismsäsong.

Här i stan avgjordes Göteborgsvarvet där många satte personbästa med fin medvind på Hisingssidan. Egentligen inget lopp värt att skriva om men eftersom Per och Martin sprang med fina tider under 1.20 gör jag ett undantag.

Själv fick jag ett okej slut på träningsveckan.
Fre: 40 minuters intervallpass.
Lör: 1h trail med hög stegfrekvens.
Sön fm: 2h trail med Jerry där vi bl a såg huggorm och snok.
Sön em: 1h backträning i Hobo Hill med packning och stavar (såg en kopparorm).

Orm som inte gillade att vi sprang förbi

Den här veckan blir lugn för mig men Jerry får en rejäl utmaning med Borås Ultra Marathon på lördag.

/Erik

Idag var jag och Per ute på ett ganska intensivt pass på Safjället i Mölndal. Passet gick helt enkelt ut på att hitta så mycket backar som möjligt. Vi lyckades i ganska väl i jakten och för att vara ett berg gömt mitt i Mölndal så har det faktiskt en imponerande uppsättning höjdmeter att bjuda på om man vågar sig utanför elljusspåret.

Hör av er om ni är sugna på att ta ett pass tillsammans någon dag framöver så ska ni få en guidad tur eller kanske tvärt om.

//Martin

//Martin

Per på väg ned

Idag fick jag till två pass, ovanligt men bra. Först ett fint och tekniskt pass i morse med Martin och Per och sedan 630 höjdmeter i Hobo Hill medans grabben hade fotbollsträning.

/Erik

Idag var jag, Per och Erik ute på ännu ett pass tillsammans, lika inspirerande varje gång. Tyvärr stannade Jerry hemma på grund av en illasinnand bacill. Passet bjöd på både solsken, fina tekniska backar både uppför och nedför.

Dagens pass hade dock ytterligare ett mål förutom att få ett bra pass i benen, nämligen rekognosering av eventuell tävlingsterräng. Som Erik antydde i förra inlägget så är det spännande tider för redaktionen på trailrunner.se, mer information kommer dyka upp på sidan inom kort.

//Martin

Totalt 4.00h och 1211 höjdmeter.

/Erik

Hur som helst så händer det tydligen saker inom orienteringsvärlden, som jag minns det så springer man i skogen och en cm på kartan är mellan 100 och 150 meter i verkligheten, idag var det skala 1:5000 vilket innebär att 1 cm på kartan är 50 meter i verkligheten och en sekunds ouppmärksamhet belönas med att man får vända och springa tillbaka.

Väl på plats, i mina finfina spikskor, så ser jag Per i ett par rosa lättviktsskor. Jag frågar givetvis om han inte tycker att det är pinsamt att gå omkring med dom och undrar när han ska ta på sig sina orienteringsskor. Får då ett flin tillbaka och en förklaring vad sprint innebär i orienteringssammanhang. Det är alltså minimalt med skog som ska passeras och merparten av banan går i ett bostadsområde bland ungar, blängande pensionärer och återvändsgränder. Gissa vem som då sprang som en blixt till bilen och bytte ut orienteringsskorna mot sina vanliga Salomonskor?

Väl i mål efter stressiga 4km och ett par missar för mycket så går jag i mål med förhoppningen att Per som startade 2 minuter efter mig fortfarande är ute på banan, men icke, han slog mig med 6 långa minuter och kan nu titulera sig klubbmästare i låtsasorientering, grattis Per!

Det fina med löpning är att man varje gång kommer på hur roligt det är samt att skogen ändå är svårslagen. Ser fram mot söndagens långpass med dom andra gubbarna här på Trailrunner.se.

//Martin

Vi fick ett email från Peter som undrar hur man hittar nya stigar att springa på.
Här kommer några tips:

• Skaffa en bra karta över området (gärna en orienteringskarta om det finns). Sätt ihop olika rundor med mindre stigar och kör.
• Spontanitet. Korsar din vanliga stig en mindre stig? Vik av och se vart du kommer.
  (Lider man av dåligt lokalsinne kan en GPS vara på sin plats.)
• Vandringsleder är ofta fina att springa.
• Naturreservat har också ofta fina stigar.
• Efter ett tag lär man sig att läsa terrängen och vet var det brukar gå stigar, t ex upp på höjder, längs bäckar, runt sjöar etc.
• Häng med andra som kan området.

Det är alltid bra att ha med sig mobiltelefon om man ger sig ut på okända stigar.
Lycka till med stigfinnandet, det är härligt när man hittar nya fina stigar, särskilt de minsta som inte finns med på någon karta.

/Erik