Category Archives: Trails

Hobo Hill GPS

Hobo Hill

Vi får då och då frågor om Hobo Hill och vilka stigar vi använder där.
Här kommer en kort beskrivning av vår träningsslinga för de som vill prova på. (Man kan också hänga på oss någon gång.)

Vi börjar nere vid rälsen och chockstartar med en rejäl brant uppfrån diket. Kan vara ganska halt/lerigt här ibland. Sedan över ett par stockar och upp till en MTB-stig som vi följer uppåt. Ungefär halvvägs kommer vi in på den riktiga stigen som går från parkeringen och upp på berget. Denna följer vi upp i ravinen till den lilla gläntan. Här tar vi av höger och sedan höger igen för att vända uppe på en liten häll med fin utsikt över Mölndal. Den faktiska toppen är nog några meter högre upp men det blir inte så effektivt att ta sig dit. Vänd istället och mata på runda efter runda tills du känner dig mör. Nedför kan man springa hela vägen, uppför blandas löpning med gång beroende på lutningen.

GPS-fil finns här.

Lycka till!

/Erik

PS. Hobo Hill race som vi kör ibland har en annan sträckning, men det får bli en annan gång. DS.

Hyssnaleden

Hyssna leden 1

Den bleka typen är jag (Per)

Förra veckan körde jag och en nyfunnen löparvän Claes Hyssnaleden. Vi hade sedan tidigare bestämt att köra på onsdagseftermiddagen och jag la med ganska kort varsel ut en klämtare om passet på facebook. Det var inte helt förvånande att ingen mer dök upp då det är semestertider och eftermiddagen bjöd på hysterisk värme. I bilen upp mot Hyssna (jag utgick från sommarstuga söder om Falkenberg) toppade temperaturen på 31.5 – 32 grader och väl framme i Hyssna kl 16 så låg termometern stabilt på 31.

Hyssnaleden är en relativt kuperad, mkt fint underhållen skogsled som går i trakterna runt Hyssna ( www.vandraisjuharad.se/vandringslederna/hyssnaleden-2 ). Totalt ca 40 km och 1000 höjdmeter.

Vi startade vid Hyssan gamla kyrka och körde motsols. Trots att vi körde i ett lugnt tempo så blev det snabbt slitsamt då det gick en hel del upp och ner och värmen var obarmhärtig. Det kändes som att värmen la på 10-15 slag på pulsen och det blev extra tydligt i uppförsbackarna. Efter runt 10 km så började det kännas lite lättare och vi malde på i ett lugnt bekvämt snacktempo. Syftet med passet var inte att köra hårt utan att låta kroppen arbeta i +4h.

Efter runt 25 km passerade vi en gård med angränsande skogstjärn och brygga. Frestelsen blev för stor och vi frågade en kvinna på gården om vi kunde få stanna till o ta ett dopp. Min erfarenhet av gårdsägare är att man antingen möts av en hagelbössa eller nybakta bullar, men som tur var så var dessa gårdsägare av “nybakta bullar sorten” och det var inga problem för oss o stanna till o bada på deras tomt. Satan vad skönt det var! Efter doppet och energipåfyllning så kändes kroppen på g igen och vi gav oss ut på den avslutande sträckningen med gott mod. Varvet avslutades med liter mer grusvägar jämfört med början så vi han bli lite sega mot slutet, men tog oss trots fortsatt tung värme imål med humöret intakt. Klockan stannade på 4h 50 min inklusive bad. Ett riktigt bra pass!

Claes i botten på Hyssnas Grand Canyon.

Claes i botten på Hyssnas Grand Canyon.

Sammanfattningsvis en mkt fin och välmärkt led som til stora delar gick på fina småstigar i kuperad terräng. Jag kommer definitivt köra leden igen, förmodligen en gång till innan UTMB.

OBS: Det stod utmärkt att det fanns vatten efter ca 20km, men vi vågade inte helt lite på detta så vi hade hushållit med vår medhavda vätska och tur var det. Det som kom ur den gamla pumpen var en brun sörja som inte såg särskilt drickbar ut oxh det blev till att ransonera den vätska vi hade kvar…

/ Per

Långpass i Åkulla bokskogar

20140622_091110UTMB kommer allt närmare och det känns som att det därför är hög tid att få lite kontinuitet på långpassen. Nu på onsdag (9 juni) kommer jag köra Hyssnaleden. ca 40 km, med start kl 16.00 från Hyssna gamla kyrka (häng gärna på!) och förra veckan var vi några stycken som fick till ett 3h pass i Mölndalsskogarna.

Helgen innan det så körde jag ett riktigt fint långpass på 3h 20 min i de Halländska skogarna. Jag startade vid Ästad gård och följde sedan Hallandsleden norrut genom fina bokskogar mot Åkulla. Fortsatte sedan en bit förbi Åkulla och vände därefter hemåt. Vägen hem var inte lika charmig då jag lämnade Hallandsleden och istället följde grus- och asfaltsvägar. Riktigt sega och stela ben vittnade om att jag slarvat med långpassen… Kolla in på www.åkullabokskogar.nu för mer info om området. Finns även kortare rundor så bör finnas slingor som passar alla smaker.20140622_091609

 

20140622_091913Rundan bjöd på några fina höjdpunkter. Sprang bland annat genom ett riktigt fint bokskogsområde med ”Bexells talande stenar”. Bexell var en originell riksdagsman och godsägare som på slutet av 1800-talet lät rista in visdomsord och namn på stenar i området. Var en trolsk känsla att springa i den mäktiga bokskogen med alla dessa inristningar omkring sig. Passerade även en mosse som heter Bocksten. Alla uppväxta i Västsverige känner nog till det namnet, gissar att de flesta varit på skolutflykt till Varberg för att kolla på Bockstensmannen (en välbevarad gubbe från 1350-talet som hittades pålad i mossen).

// Per

Rambo

Rambo 2Rambo bjöd på en liten stig, fler än jag som varit ute o smygtränat.

I går kväll så var jag ute och kände lite på delar av Rambo Trail Run banan. Rambo Trail Run är en tävling som arrangeras av FK Herkules 27 oktober och banan går i skogarna i östra Mölndal utanför Göteborg. Smidigt med en tävling som går i princip utanför husknuten.

Körde intervaller i Rambo mosse i vilken man kommer få springa totalt 2.4 km om man kör långa banan. Det kändes i vristerna att det var ett tag sedan jag sprang obanat och jag hade svårt att hålla något vidare tempo då man tappade rytmen vid ungefär vart tredje steg. Trots detta så blev det ett härligt pass o det var mäktigt att vara där ute på mossen ensam i skymningen.

Skall bli kul o springa loppet, arrangörerna har satt ihop en riktigt knixig och utmanande bana. Missa inte att anmäla er, ordinarie anmälningstid går ut 6 oktober, efter det så är det efteranmälan som gäller.

Mer info och karta över banan finns på:

http://herkulesrambotrailrun.wordpress.com

// Per

Tuffa 350 meter!

Vetskapen om att ett 100-mileslopp väntar i sommar ökar pressen på att träna lite mer specifikt och målinriktat. Ut4M som vi ska springa bjuder på ganska exakt 10 000m+ stigning och är 160km långt. Safjället i Mölndal bjuder på dryga 60m+ i ett svep. Frågan blir då hur man får ihop detta träningsmässigt på bästa sätt?

Dessutom ska Hornindal rundt springas i början av juli vilket är ett lopp som inte heller gör sig självt. Vad gäller terräng är detta lopp förmodligen tuffare då det är fler bökiga stigar och några blötare passager som tar rejält på krafterna.

Igår bestämde jag mig för att hitta den ”bästa” backen på Safjället och ha som träningsbacke framöver, kriterierna var att den ska vara lättillgänglig, brant och lagom bökig. Stigningar och utförslöpor som tar timmar att springa kan man ju glömma så då återstår ju bara repetitioner x flera för att vänja lår och jaga höjdmeter.

Detta resulterade i en bana som är 350 meter lång och som erbjuder ca 62 höjdmeter, i distansfart tog ett varv mellan 5-6 minuter. Den är riktigt brant och långt från lättsprungen. I förrgår invigde jag den under ca 1.5 timme och samlade då ihop ca 1000 höjdmeter. Under ett sådant pass hinner man ju fundera en del och om man räknar lite så kan jag konstatera att antal höjdmeter per sprungen kilometer är tuffare än något ultralopp. Här kommer lite siffror:

För att samla på sig 10 000 höjdmeter krävs det att man springer smått knäckande 161 varv.

För att springa sträckan 160 km krävs det, ännu mer knäckande, 457 varv.

Enda trösten i detta är att stigningen är betydligt tuffare än något annat ultralopp jag hittat då de 457 varven innebär att man då klättrat drygt 28 000 höjdmeter vilket gör Safjället nästan tre gånger så tufft som massiven runt både Grenoble och Chamonix…J

Ytterligare en tröst i allt detta är att Per ska springa halva sträckan i sommar och därmed kommer behöva hålla ett betydligt högre och jobbigare tempo än mig och att jag kan ta det mer som ett bekvämt äventyr i maklig fart…:) SafjälletSer ju inte mycket ut för världen men 1,5 timme känns i benen två dagar efteråt.

Sträckningen är snitslad med röd snitsel. Starten hittar du mitt emot Statoilmacken vid lackarebäck här. Har du fler förslag på bra backar så får du gärna höra av dig.

I morgon måndag vid 09.00 tänkte jag ta ett pass på 1-2 timmar, dyk gärna upp!

//Martin

SOK 68

Tillbringar några dagar i Sandared utanför Borås och igår passade jag på att springa ett av de roligaste milspåren jag känner till. Sandareds orienteringsklubb, Sok68, har fixat en riktigt fin runda som nästan helt går på små trixiga skogsstigar.

Banan inleds och avslutas på väg/elljusspår men under ca 8km stiglöpning krävs hög koncentration om man vill hålla bra fart. Rundan är också väl underhållen och fint utmärkt. Det krävs dock lite extra uppmärksamhet efter drygt 7 km då man efter en kort bit grusväg skall vika av åt vänster på en otydlig stig.

Rundan är definitivt värd att testa så är ni i närheten av Borås tycker jag ni skall svänga förbi Sandared.

SOK 68:s hemsida hittar du här

South Kaibab Trail – Grand Canyon R2R

Hej!
Det här är mitt första inlägg här på trailrunner.se och eftersom det börjar närma sig både Iron Trail och Hornindal rundt tänkte jag att det kan vara på sin plats med lite mental träning (läs: ägna sig åt nostalgi):
När man är riktigt trött under ett lopp så kan det vara skönt o plocka fram gamla positiva löparupplevelser och en som sticker ut för mig är helt klart Grand Canyon R2R (rim to rim).

April 2010 gjorde jag tillsammans med två vänner ett kort stopp vid Grand Canyon. Vi kom fram ganska sent på eftermiddagen eftersom sträckan Las Vegas – Grand Canyon visade sig ta ett tag… och var därför osäkra på om det fanns tillräckligt med tid för att ge oss ut. Till vår stora lycka stötte vi dock på en grymt positiv kille till guide som lite diskret synade oss och sedan i sann amerikansk anda utbrast: You can do it! Sagt och gjort, efter inköp av kartor och snabba instruktioner från herr guide satte vi iväg.

Övre delen av South Kaibab, fortfarande snö och risk för halka..

Att som vi springa från toppen och ned till Coloradofloden och sedan upp igen kallas att springa Rim to Rim (R2R). Man kan även springa ner, upp på andra sidan, ner igen och upp till där man startade, detta kallas då R2R2R. Utan att ha planerat för det så visade det sig att vi var vid Gran Canyon vid precis rätt tidpunkt. På vintern är det för mycket snö och kallt och på sommaren blir det obeskrivligt varm. Skall man springa så skall man göra det på våren (då snön smält) eller på hösten (innan snön kommer).

Lite poserande hann vi med.

Det var en märklig känsla att starta i ett ganska kallt klimat med snö omkring sig för att sedan ju längre ner man kom mötas av en allt mer tryckande värme. Turen vi tog heter South Kaibab Trail och är enligt guiden en av de finaste då den halvvägs ner går ut på en ås vilket ger en otrolig utsikt ut över Canyonen. En annan fördel är att den är lite tuffare och svårtillgängligare jämfört med Bright Angel Trail som utgår från Grand Canyon Village, vilket medför att South Kaibab Trail är mindre trafikerad av turister. Enkel väg ner till Coloradofloden är turen 11.5km och med ca 1500m höjdskillnad.

Längre ned i Canyonen och dags för Fredrik att posera igen.

Löpningen ner till botten gjorde vi i ganska hög fart och i ren eufori. Landskapet är overkligt storslaget och löpningen består helt och hållet av väl underhållna, men relativt tekniska grusstigar. På vägen upp smög sig dock en viss oro in då vi insåg att vi var tvungna att ligga på ganska så hårt om vi skulle hinna innan solnedgången. Stigningen blev klart tuffare än vad jag hade räknat med, men efter ca 3.5 h löpning och 10 min marginal innan solnedgången nådde vi toppen igen. ”Målgången” skedde under mäktiga hyllningar från ett gäng skolklasser som kommit för att uppleva just den beryktade solnedgången. Hotellpersonalen som vi checkat in hos några timmar tidigare tittade dock på oss som om vi var fullständigt galna då vi kom tillbaka…

Trött men glad Per strax innan solnedgången .

Har ni chansen så åk till Grand Canyon och spring! Jag bör väl kanske tillägga att vi dagen efter tog en avslappnad tur halvvägs ner i Canyonen för att få en bild av landskapet i ett lite lugnare tempo.
/ Per

Hitta nya stigar

Vi fick ett email från Peter som undrar hur man hittar nya stigar att springa på.
Här kommer några tips:

  • Skaffa en bra karta över området (gärna en orienteringskarta om det finns). Sätt ihop olika rundor med mindre stigar och kör.
  • Spontanitet. Korsar din vanliga stig en mindre stig? Vik av och se vart du kommer.
    (Lider man av dåligt lokalsinne kan en GPS vara på sin plats.) 🙂
  • Vandringsleder är ofta fina att springa.
  • Naturreservat har också ofta fina stigar.
  • Efter ett tag lär man sig att läsa terrängen och vet var det brukar gå stigar, t ex upp på höjder, längs bäckar, runt sjöar etc.
  • Häng med andra som kan området.

Det är alltid bra att ha med sig mobiltelefon om man ger sig ut på okända stigar.
Lycka till med stigfinnandet, det är härligt när man hittar nya fina stigar, särskilt de minsta som inte finns med på någon karta.

/Erik

Vättlefjällsleden

Påskdagens förmiddag parkerade jag och Jerry vid Jennylund för att ta oss an Vättlefjällsleden. I soligt men kallt väder följde vi leden söderut längs myrar och fina sjöar. Vi rundade Surtesjön och vek av österut. Så småningom kom vi ut på ett stort öppet och kuperat område, det kändes häftigt med en så annorlunda terräng. Efter det på småstigar upp till Dammekärr innan leden vände västerut igen mot målet. Leden får höga poäng av oss, fina och omväxlande stigar med ytterst få transportsträckor på väg.

När jag vid hemkomsten studerade kartan blev jag osäker på om vi verkligen följde leden helt korrekt. Hur som helst fick vi ett fint långpass på nya stigar, precis som vi ville.

Tack för tipset Håkan och Magnus från Lag Envis.

Totalt 2.37h.

/Erik

Hyssnaleden

Efter en hel veckas träningsuppehåll p g a förkylning var det dags att smyga igång träningen under slutet av veckan. Ett kort pass på torsdagen följdes att ett rätt tungt 1,5 timmes pass på lördagen. Hade tänkt ta ett långpass på söndagen men det blev betydligt längre än tänkt då Wagner lockade med mig och Jerry på Hyssnaleden. Vi samlades tidigt vid kvarnen i Hyssna och gav oss iväg, ganska kyligt men en strålande sol gav hopp om en stigande temperatur.

Leden var riktigt fin med en mix av tekniska, trixiga stigar och partier med grus- och skogsvägar. Ett par höjder med fin utsikt passerades, vid gjorde en extra avstickare men kortade också av löpningen så att det totalt blev ca 38 km. Ett mycket nyttigt pass, dessutom alltid roligt att se nya stigar.

Totalt 4.04h och 740 höjdmeter.

/Erik