Under vintern har min äldsta grabb tränat fotboll i Balltorp på tisdagkvällar. Jag har då passat på att springa under tiden och eftersom det handlat om ett rätt kort pass har jag velat få lite intensitet. Mörker och isiga stigar har tvingat ut mig på asfalten och jag har sprungit varv efter varv runt den lilla förorten. Trist är bara förnamnet och tiden har gått långsamt. Som tur var kom sommartiden och räddade mig. De senaste veckorna har jag kunnat köra på med lite fart i skogen igen och återupptäckt de fina stigarna söder om golfbanan. Har dessutom hittat några nya stråk som är helt fantastiska. Det är så mycket roligare att springa i naturen och nu flyger tiden fram igen.

/Erik

Idag blev det Landvetterrundan för mig och Jerry. Det är tredje gången vi springer denna tur på knappt 34 km. Först ner mot Tulebo, sedan via Finnsjön och Benareby bort till södra Landvetter innan vi vänder hemåt via Mölnlycke. Soligt men kallt idag igen. Stigarna är torra och hårda men en del av skogsvägarna är väldigt isiga. Det var rätt länge sedan Jerry sprang så här långt och dessutom fick han ont i fotleden så han fick användning för sitt tjocka pannben.

/Erik

Vårsol

Efter några dagar med påskförkylning blev det idag en lugn “kom-i-gång”-timme på stigarna. Det är så nära nu men ändå inte riktig vår. Trots sol och torra, nästan isfria stigar så är vi rätt sugna på lite värme också.

Jerry på bred stig

Något som gladde mycket var de nya skorna, Salomon Sense Ultra. En väldigt tajt passform fick mig att undra om de gick att få på på fötterna över huvud taget men väl på plats satt de som ett par mockasiner. Lite ovant med bara 4 mm drop mellan häl och tå men första intrycket är bra, suberb stabilitet och minimal vikt. Röda och svarta i en kaxig design; terränggående Ferraris är en bra liknelse. En utförlig rapport kommer när vi testat dem ordentligt.

Om det är någon som vill se hur det ser ut i Swiss Iron Trail-området kan ni kolla på denna film från förra årets test event med Mammut:

/Erik

Igår blev det ett fint pass i småkyligt men soligt väder.
Vi var 10 personer som sprang i skogarna mellan Gunnebo och Tulebo för att sedan avsluta runt Stensjön. Det var roligt att träffa lite nya löpare och tiden gick snabbt även om några tyckte att backarna var lite extra branta på slutet. Bra kämpat av alla!

/Erik

Per på hal is

Det har varit lite väl mycket glammiga alpbilder här på bloggen ett tag. Dags att skriva lite mer om vardagsträningen här hemma i Sverige. Att vara med på riktiga bergslopp är visserligen en fin krydda till traillöpningen men det hade inte varit möjligt utan en bra basträning i veckorna. För mig har det blivit alltför få långpass under vintern men jag har försökt öka kvaliteten på de kortare passen.
Idag var jag och Per ute och rekade inför det gemensamma passet nästa helg. Lite isigt på några ställen men överlag mycket fint i skogen. Alla är välkomna på lördag, glöm inte att anmäla er här.

/Erik

Efter att ha skadat fotleden på Vestfold Ultra Challenge har jag tvingats träna försiktigt/sparsamt i över två månader. Då det fortfarande inte var helt bra vid nyår besökte jag förra veckan en ortoped som kände på foten och också tog ett par röntgen-bilder. Som tur var såg skelettet bra ut och allt ligger rätt. Däremot har mjukdelarna tagit rejält med stryk, både vid fotleden och i nedre delen på smalbenet.
Detta betyder att jag kan köra på och låta smärtan begränsa mig, dock måste jag ta det fortsatt försiktigt.
Tur att det inte är mitt i tävlingssäsongen, nu har jag lite tid på mig att komma i form igen.
Det är visserligen inte långt kvar till Sandsjöbacka Trail Marathon men jag får försöka ignorera tävlingsinstinkten och ta det som ett fint långpass istället.

/Erik

Den nya vägen från Stensjön upp till vattentornet är förvisso av asfalt och inte så värst brant men med sina 65 höjdmeter kan den ändå passa för lite snabb backträning framöver.

Just nu är det dock extremt svårsprunget ute om man gillar terräng, blöt is i skogen gjorde att vi på dagens 2-timmarspass fick ta fram Spikecrossen för första gången den här vintern. Fint fäste för det mesta men man måste ändå ha koll på var man sätter fötterna.

Vi får hoppas att vädret bestämmer sig, antingen snö eller barmark önskas.

/Erik

Det är nu över en månad sedan jag skadade fotleden i Norge.
Det är fortfarande trasigt och ömt på sina ställen men jag kan köra lite lätt på snälla vägar och stigar nu. Rolig teknisk trail får vänta ett tag, förhoppningen är att hinna bli bra innan Sandsjöbacka Trail Marathon.

Bara att kämpa på och vara ännu mer tacksam när jag är helt skadefri igen.

/Erik

Då har man varit på toppen av världens högsta berg! Eller kanske rättare sagt har haft några bra, inte alltför sexiga och ganska regniga pass upp och ner för Safjället. Hur som helst så kan jag summera veckan enligt följande vad gäller saker jag inte gjort tidigare:

-       Inte klättrat fler höjdmeter på en vecka

-       Inte tränat fler timmar på en vecka på ca 10 år…skrämmande!

-       Inte varit mer snoozebenägen någongång tidigare än innan morgonpassen

-       Inte längtat mer efter ett ”riktigt” berg och bättre vyer än Åby travbana.

Dessutom har jag kommit på att man vänjer sig ganska snabbt vid att gå/springa uppför, veckans första två pass var jobbigare än de två sista. Stavarna var ett välkommet inslag både uppför och nedför. Möjligt är att stavarna kräver lite mer energi än utan men vad summan blir vad gäller hastighet låter jag vara osagt, tål att testas vidare.

Sista passets höjdprofil, verkligen omväxlande natur och spännande stigar…not!

I morgon ska jag springa vildmarksleden från Hindås för att reka och få en GPS-rutt inför nästa helgs långpass med gänget som ska till Norge nästa sommar, vill ju inte att någon ska försvinna längs vägen. Trist att inte Pers fot återhämtat sig helt efter stukningen så att jag får sällskap. Men med fortsatt träning på pilatesbollen så kommer den nog bli bra snart…:)

//Martin