Category Archives: Egna evenemang

Tappra kämpar i Hobo Hill

hobohillvk

Bara fyra kämpar dök upp i lördags för en vertikal kilometer på Hobo Hill, detta trots fina förutsättningar som dimma, hala löv och knappt dagsljus. Vi körde i alla fall på i 1.40h och kunde alla vara nöjda med ett gott dagsverke. Har man bara rätt sällskap i backen får man ut mer av träningen. Delad backträning är dubbel backträning som man brukar säga.

Tack för gott sällskap. För er som missade, det kommer fler tillfällen och då kommer vi inte att tillåta någon ogiltig frånvaro. 🙂

/Erik

Hobo Hill VK

Hobo Hill

Jag är precis i slutet på en förkylning så det blir ingen snölöpning för mig idag. Får sikta på att komma i form till nästa helgs vertikala kilometer i Hobo Hill istället. Hoppas att ni kan ta er tid till några timmars träning mitt i julstressen. Lackarebäck är väl ett bra ställe när det lackar mot jul?

Vi startar 10.00 den 14/12 och försöker få så många som möjligt att klara av 1000 höjdmeter.
Man kan självklart komma och prova på bara några vändor i backen också, allt sker i egen takt utan tävlan.

Använd gärna vårt Facebook-event för att anmäla er eller hör av er om ni inte använder Facebook.

Samling vid det röda krysset på kartan. Sträckningen på själva backen går från järnvägen upp till toppen på berget ca 200 meter nordväst om samlingsplatsen.

hobohillmap

Välkomna!

/Erik

STR Challenge i backspegeln

För ganska exakt ett år sedan satt jag, Per och farsan på väg hem från vårt första bergsultra i fjällen runt Hornindal. Trots ömmande ben och en relativt färsk känsla av att detta ska vi aldrig göra om väcktes idén om att dra med fler nästa år och dela med oss av en upplevelse utöver det vanliga.

Embryot till STR Challenge 2013 och Hornindal Rundt var således skapat. Boende på Knausen Hyttegrend och bussar preliminärbokades. Tanken och målet var att bli ca tio deltagare men med kapaciteten och förhoppningen om att kanske kunna bli drygt tjugo. Rekryteringen började via vår eminenta hemsida, Facebook och diverse flyers. På inte mindre än en månad var vi fulltaliga och reservlistan växte.

Under hösten och våren har vi tillsammans med de i Göteborgsområdet (med undantag för ett par galna Falköpingsbor) kört ett gemensamt pass i månaden för att få lite lagkänsla och peppa varandra. Kontrasterna kan vara påtagliga!

Bild1

Vägen mot toppen kan se olika ut beroende på väder och breddgrad

När sommaren närmade sig föll vissa ifrån pga skadebekymmer och annat vilket var väldigt tråkigt men sånt är ju livet, ni kommer igen!

Avresedagen som för några månader sedan kändes så oerhört avlägsen var plötsligt här. Inte mindre än 24 löpare och två eminenta servicegubbar stod uppradade för avresa mot Grodås by.

Väl på plats vid midnatt på torsdagen var det kudden som gällde, som tur var så fick jag och Per en dubbelsäng alldeles för oss själva. På Fredagen rekades några punkter på banan som gick att nå med minibuss. Efter detta var det till att ladda med kolhydrater, brottas med packning och fjärilar i magen för att senare på kvällen gå på ett relativt obegripligt informationsmöte. Vi visste hur som helst vad som förväntades av oss klockan 09.00 på lördag morgon, nämligen att sätta det ena benet framför det andra i 75 km och 5600 höjdmeter eller 38 km och 2900 höjdmeter, i en terräng som inte erbjuder många meter lättlöpt stig.

DSC_0034

Pelle med starka ben uppför första stigningen på ca 800 höjdmeter

Vad som hände efter startskottet kan ni få en liten inblick i om ni besöker vår Facebooksida och tittar på våra foton. Men den riktiga, sanna känslan av flera timmars slit med för lite energi i kroppen, där stora och små delmål uppnås och blandas med fantastiska vyer och slibbiga energitillskott måste upplevas på plats.

DSC_0171

Såhär glad kan bli av att springa i fjällen. Bra jobbat Sarah!

Loppet blev för många jobbigare än dom trott och några tvingades korta ner till 38km. Detta sågs dock inte som ett nederlag, de verkade ändå väldigt nöjda med sina prestationer. Enligt Erik och Jerry, veteranerna i ultrasammanhanget, trodde att det var terrängen som gjorde det tufft. I jämförelse med långa lopp i Alperna där stigningarna förvisso är längre så är ändå underlaget där mer lättsprunget. I Hornindal var det en jämn blandning av hala klippblock, snö, skog och blöta myrar.

69496_10151741987762090_816078601_n

På väg upp mot Gulekoppen. Foto: trailper.se

Några varma tack är helt klart på sin plats. Självklart till er deltagare för att ni hängde på men också till Anders (farsan) och Mattias som var utmärkta supportrar hela vägen.

Sen att det blev trippelt svenskt på pallen i första inofficiella norska mäterskapen i terrängultra gjorde ju inte det hela sämre. Resultat kan ni hitta här.

//Martin

Rapport från Hobo Hill

Om man någon gång känner att man har på tok för lite att göra så så kommer här ett tips: Leta reda på en slinga som mäter ca 1 km och har 100+ höjdmeter. Gärna i terräng som är hal, stenig och utan inslag av några fina stigar. Sen kan man roa sig med att springa den i två timmar varv på varv på varv.

DSC_0104Minuskontot

DSC_0108Pluskontot

Detta var precis vad vi gjorde i lördags, med ett leende på läpparna ska tilläggas. Djungeltelegrafen har skvallrat om en hel del möra lår vilket är precis så som det ska vara.

Tack till er som dök upp, ses snart igen!!

Myggfritt Luciafirande

DSC_0017Skönt att komma igång när det är -12 grader…

Ikväll var vi ett litet men naggande gott gäng som bytte ett varmt lussefirande mot en något kallare variant. Reflexbanan i mörka och läskiga skogen mätte ca 4,5 km vilket var lagom för vissa medans andra tog två varv. Det visade sig verkligen att 9 km och 9 km kan vara två helt olika saker. Obanat, mörker, kuperat, mossar, över stock och sten får vilken stig som helst att verka som rena banlöpningen.

Dagens bragd stod nog Karin för som med en pannlampa, som får försvarets ficklampa 3 att verka som rena rama strålkastaren, ändå lyckades springa delar av banan baklänges i tron att hon var på väg åt rätt håll..:) I andra änden av lampskalan fanns Zoltan som med sin lampa vilken får dödsstjärnan i Star Wars att verka pluttig. Hur som helst så blev vi inte av med någon längs banan och alla verkade nöjda med passet.

Lampor

Zoltans vs Karins

På återseende i januari då vi ger oss på ytterligare ett pass och hoppas då att ännu fler vill vara med.

Alla välkomna på reflexlöpning

Under kommande träning tänkte vi ge oss i kast med att köra ett pass reflexlöpning. Ordet reflexlöpning låter närmast som något i PROs regi, och inte som ett jobbig och garanterat roligt pass vilket kommer få er inbyggda kompass att spela er ett spratt.

Tid & Plats:

–       13 december 18.00

–       Samling här.

Bana:

–       En sträckning på ca 10 km, minst sagt obanat.

Utrustning:

–       PANNLAMPA, räcker med en ”vanlig”. Har du ingen så  försöker vi fixa fram det.

–       Kläder och skor för löpning i obanad terräng

–       Ta med ett ombyte då det finns en överhängande risk att du blir blöt under passet…

Övrigt:

–       Givetvis serveras det Glögg efter målgång!

–       Locka gärna med er en kompis eller två

Anmälan:

–       Görs senast söndgen den 9 November till martin@trailrunner.se

Hjärtligt välkomna,

Swedish Trail Running

Ett pass närmare Norgeresan

En bild på vatten som en symbol för passets tydligaste inslag.

Idag var vi 16 tappra som sprang Vildmarksleden med start strax väster om Hindås. Efter en inledande utskällning av en tant som påpekade att det minsann var privat mark vi var på kastade vi oss äntligen i väg längs stigen i strålande göteborgsväder.

Efter några mindre orienteringsmissar i Jannes försorg(på markerad led) , så kom vi efter dryga två timmar och ca 21 km fram till Kåsjön där serviceteamet bjöd på dricka och kexchoklad, mycket uppskattat.

Bara 4,5 timme kvar…

Sista milen mot Skatås, bjuder för de som inte vet, på några riktigt fina stigningar som garanterat kändes i benen på de flesta. Väl framme möttes vi av en rykande het lunch som jag tror att alla skriver under på var minst sagt välkommen. Dagens bragd skulle jag vilja tilldela Lisa, Josefine och Ingrid som efter en något större navigeringsmiss var ute i fem timmar, riktigt imponerande.

Ett stort tack är helt klart på sin plats till drickalangarna, matlagarna, chaufförerna och påhejarna Karin, Emilia och Pappa, utan er hade inte dagen blivit i närheten lika bra.

//Martin