• drymax_pro

Mount Everest ligger ett par kilometer bort


Tomas och Martin. (Foto: Tomas)

Martin Clemensson avslutade idag sitt mastodontprojekt som gick ut på att ta hela Mount Everests höjd på tre dagar. Mycket starkt gjort, speciellt med tanke på att platsen för ändamålet var Hobo Hill med ca 85 höjdmeter, det blir många vändor. Även Tomas från Aktivitus klarade bragden. Jag var själv med en sväng igår men körde bara ett Kebnekaise i höjd. Ett gäng med löpare var med och dessutom var det MTB-cyklister där och rekade så stigen är rejält upptrampad nu.
Idag blev det en runda runt Rådasjön. 3/4-tights och bara ett lager på överkroppen, det tar sig.

/Erik

Härligt långpass

Johan

På påskdagen blev det äntligen ett längre pass. Jag fick sällskap av min kollega Johan och vi körde en runda som jag kört varje vår de senaste åren. Ett säkert vårtecken även om det faktiskt var rejält med snö det första året jag och Jerry körde den.
Kort beskrivning; Mölndal-Tulebo-Finnsjön-Benareby-Landvetter-Mölnlycke-Mölndal. 34 km, mestadels fina stigar/skogsvägar men rätt mycket asfalt sista milen. Okej känsla men nu börjar det bli tid att prioritera höjdmeter framför sträcka.

/Erik

Äntligen igång!

Nu var det minst sagt ett tag sedan det blev några rader här inne, och minst lika längesen det samlades höjdmeter i benen. Men nu när sommarens mål Trail Verbier st Bernard närmar sig oroväckande snabbt är det dags att komma igång.

Veckan började bra med ett “styrelsemöte” i rätt miljö, dvs i Hobo Hill i Lackarebäcksskogen som är våran favoritbacke. Blev en mjukstart med några lugna vändor och lite småprat om träning, tävling, sockar m.m. Kändes ovant i benen och det var nog den känslan som behövdes för att få lite extra sug att komma igång. Därför körde jag ikväll en jobbig klassiker, 10 vändor i Safjällsbacken i Mölndal. Förra årets bästa tid för egen del är 25 min och 25 sek och dagens tid blev exakt 27 minuter så ändå helt okej även om det kändes som jag skulle dö på slutet. Men eftersom Per dök upp sista vändan kunde jag inte mygla och slå av på takten!

Total stigning blir knappt 500 höjdmeter. Åk gärna dit och kör några vändor, blir ett effektivt och jobbigt pass! Starta vid elskåpet som ligger här, vänd när du satt foten på stenen mitt på eljjusspåret.

Skärmavbild 2016-03-31 kl. 21.23.09

Fin höjdprofil från kvällens pass.

//Martin

 

 

Ljuset är nära

Stensjön

Vintern har varit lång och det har bitvis varit tungt att hålla träningen uppe. En orsak är så klart att det blivit få gemensamma pass då Jerry hindrats av en jobbig axelskada. När det dessutom inte har blivit något tävlande alls för mig i vinter blir det väldigt lång tid utan något naturligt avbrott i träningen. Vecka efter vecka passerar och det känns ibland lite monotont.
Nu börjar det i alla fall dagarna bli lite ljusare och förhoppningsvis kommer det lite värme snart också så att shortsen kan tas fram. Jag längtar verkligen efter den första vårgrönskan, det blir nästan som att springa på nya stigar.

/Erik

Ice slush

isigt

Det snöade kraftigt på morgonen så när jag idag körde en tur till Delsjön var underlaget oftast en decimeter snöslask. Trots lite dåligt fäste i nedförsbackarna var det klart springbart och fint i skogen. Nästan 27 km fick jag ihop, skönt med ett lite längre pass då det varit lite svårt att hitta löpenergin de senaste veckorna. Lite knäkänning och några småförkylningar har lett till alltför många vilodagar.

Fem månader kvar till årets stora tävlingar, måste försöka hitta några mindre lopp på hemmaplan under våren.

/Erik

Nevada desert

Öken

Jag har under veckan varit i Las Vegas på kickoff och passade så klart på att springa lite trail.
Efter tips från lokala löpare hade jag sett ut några bra områden att springa i. Tanken var att se lite olika typer av den lokala naturen och dessutom nå toppen på Mount Potosi. Med hyrbil tog jag mig en morgon till den lilla byn Blue Diamond och parkerade.

Blue Diamond
Blue Diamond

Morgonen var kall och jag begav mig ut på ett MTB-spår. Märkningen var gles och på ett krön tappade jag stigen och kom ned i fel ravin. Efter lite irrande fick jag till slut använda mobilens gps för att hitta en alternativ väg tillbaka till min tänkta väg. Det fanns en del roliga tekniska berg men mellan dessa var det rätt platt öken. Med Red Rock Canyon och Spring Moutains som kulisser fanns det hela tiden fina vyer att titta på.

Red Rock
Vy mot Red Rock Canyon

Jag korsade en motorväg och sprang in i Cottonwood valley. Det blev rätt många kilometrar här innan jag nådde vägen upp mot berget. Ganska snart kom jag upp på gamla guldgruvestigar och jag såg på spåren att det inte varit någon människa där på länge. Jag kom högre och högre upp och fick nu springa i snö. Tiden rann iväg och jag fick vända vid Ninetynine Spring på ca 2000 meters höjd.

Vinterkaktus
Kaktus som tål svensk vinter?

Toppen
Toppen. Den tar vi en annan gång.

På vägen tillbaka valde jag en annan väg genom Red valley, ett bra val med fina stigar på röd jord. Sedan via ett roligt berg och några vackra dalgångar med “Western”-atmosfär innan jag var tillbaka vid motorvägen.

Red Valley
Red Valley

Avslutningen var ganska teknisk och då jag tagit med nästan odrickbart klorvatten från hotellet var jag rätt mör här. Jag hittade rätt över de sista bergen men det var segt och jag ramlade och slog mig blodig på händerna. Tillbaka i byn efter drygt 52 km satt det fint med lite dricka från den lilla lanthandeln.
Totalt sätt var den en fin dag i ny spännande natur, hade jag gjort om det hade jag kanske valt en annan startpunkt närmare toppen för att slippa lite transportlöpning men samtidigt fick jag många coola partier längs vägen.

* Under vintern sover skallerormarna, kanske tur det även om det varit tufft att se en på håll. Jag såg nu bara några kaniner och jordekorrar.
* Många av bergsstigarna var småkuperade med några meters upp och ned hela tiden. Dessa höjdmeter hinner aldrig registreras på klockan men de känns i benen efter ett tag.
* Direkt från en lång resdag med sömnbrist och jetlag var kanske inte uppladdningen perfekt men ibland måste man bara ta tillfället.
* Amerikanarna är betydligt bättre än oss på att namnge sina stigar, jag sprang t ex på Dead Horse loop, Black Velvet road, Hurl, Landmine loop, Rubber Ducky trail, Satan´s escalator, Badger pass m fl.

Kaktusben
Varning: kaktusar och andra ökenväxter är lite vassare än svenska buskar.

/Erik

Gott Nytt År!

DSC_0014
Hemmaplan

Året avslutades med några bra träningsveckor och nu är det dags att blicka fram mot 2016 års utmaningar. För tillfället är jag bara anmäld till Verbier-St Bernard i juli men några fler lopp lär det bli. Antalet lopp att välja på ökar enormt, både i Sverige och utomlands.

Totalt för 2015 blev det ca 260 mil och 86500 höjdmeter.

Gott Nytt År och träna hårt!

/Erik

Mörka månader

Delsjön
Delsjöarna är redo för lite kyla

Tiden sedan Kullamannen har inte varit bra träningsmässigt. Ett flertal förkylningar och dessutom en liten bristning i vaden har medfört få tillfällen som alla varit av karaktären “kom-i-gång”-pass. Att försöka ta igen träning när man är frisk är ingen bra idé men jag hoppas i alla fall att resten av året kan innebära en normal träningsmängd med några extra pass under juldagarna. Längtan efter riktiga kvalitetspass är stor och det finns som vanligt många områden att ta tag i.

Pannlampan är med på nästan alla pass men nu är det bara 9 dagar kvar tills det vänder och blir ljusare igen, skönt.

/Erik

Kullamannen Ultra 2015

Kullamannen
Starten av Dödens zon, en timme efter vår start. Foto: Fredrik Ölmqvist

I fredags bar det av till Mölle för årets upplaga av Kullamannen. Med fem olika sträckor är tävlingen nu ett stort arrangemang med mycket folk och rörelse i start- och målområdet. Vi checkade in på Kullagården och åkte sedan till Grand Hotell för en energirik pastabuffé. Mätta kom vi sedan tillbaka till vårt hotell för lite utrustningscheck och tidigt sänggående. Vi skulle alla springa ultraklassen (vad annars?) så det blev en kort med utsökt frukost vid 6-tiden. Sedan ner och parkera i Mölle och vänta in starten vid 7. Vägledda av en hästburen Kullaman begav vi oss iväg i gryningsljuset. Martin H var rätt hostig men chansade ändå på start. Det höll ett varv innan han fick kliva av. Vi andra hade ytterligare två varv på den drygt 20km långa banan att klara av. Första delen gick på kuperade men ändå rätt lättsprungna stigar österut mot Himmelstorp. Sedan vek det av ner mot klippstranden som följdes västerut mot Nimis/Arx. Denna bit var tung och tog lång tid då det var omöjligt att få någon rytm när man hoppade och balanserade mellan stenarna. Uppgången var sedan brant och teknisk och vi kom upp till första toppen. Nästa anhalt var Håkullsmal nere vid havet. Härifrån var det mycket brant och man fick ta hjälp av rep för att dra sig upp. Tyvärr rasade det en del sten och jord här så på varv 2 och 3 var denna passage borttagen. Målet med denna stigning var Kullabergs högsta topp Håkull på 187m. Det var skönt att passera här på varje varv då man visste att resten av varvet inte innehöll några större svårigheter. Stigen är visserligen kuperad och ibland teknisk men det enda som drar ned tempot rejält på denna sträckan är en brant nedstigning efter fyren.

Upp x 3
Upp från Nimis/Arx för tredje gången. Foto: Fredrik Ölmqvist

Personligen blev det ett okej lopp, första 3 timmarna stördes av magont och jag var långsam första halvan av tredje varvet men kunde ändå avsluta bra. Totalt 7,5h och en 16:e plats. Strax bakom mig hade Per, Fredrik och Andreas en tuff duell och vi var alla fyra inom 7 minuter i mål, rätt häftigt med tanke på den långa sträckan. Extra plus till Andreas som debuterade på ultradistans. Martin C jobbade på starkt och byggde på sin svit av fullföljda lopp.

Resultat finns här. Jag tror det var runt 300 som startade i ultraklassen.

* Det är alltid roligt att komma tillbaka till Kullaberg. Efter tidigare vår- och sommarbesök fick jag nu se kullen i fina höstfärger.
* Jag passerade några löpare de sista kilometrarna och uppmuntrade dem med att det inte var långt kvar till mål. Förstod senare att de hade ett varv kvar… Sorry!
* Banan var bra markerad men vätskestationen vid Himmelstorp kändes lite felplacerad. Kan inte varit många som besökte den.
* Hade det funnits en lagtävling hade vi varit svårslagna! :)
* Tack till Kullamännen för en utmanande bana.

/Erik

Skansloppet 2.0

Efter att ha missat premiären kunde jag ikväll vara med på den andra upplagan av detta alternativa lopp. Ingen nummerlapp, ingen officiell tidtagning och en prestigelös atmosfär är förutsättningarna men i kontrast till detta står en stentuff bana. Med dagens två varv blev det totalt fyra stigningar upp till Skansen Kronan.
Jag borde nog ha värmt upp lite innan. Lungorna blev inte så glada över att gå från vila till hård ansträngning så snabbt i den kalla luften. Annars var det okej, en del mjölksyra i trapporna men jag kunde återhämta mig i nedförsbackarna.

Det blev under 3 km totalt men med tanke på ansträngningen får det räknas som ett riktigt bra pass.

Tack Fredrik & Co.
Nästa gång blir det 4 varv!

/Erik