• drymax_pro

Mera höjdmeter

DSC_0381

Även den gångna helgen blev det några vändor i Hobo Hill.
Martin Clemensson och Jerry gjorde mig sällskap denna gång.
Om det är någon som tycker att det är jobbigt att träna med diskbråck eller frusen axel
kan ni trösta er med att Jerry kör på så gott det går trots båda besvären, hårt!

Imorgon blir det Hobo igen, varje höjdmeter räknas!

/Erik

Nytt från Suunto: Spartan Ultra

881c4706-6d31-4061-a84d-d1c4624f3f24-original
Foto: Suunto

Suunto har nu släppt bilder på den populära Ambit-seriens efterföljare: Spartan Ultra.
Tyvärr får vi vänta på specifikationerna en månad till men den största nyheten kan man se på bilderna; en färgskärm med touch-funktion. Med tanke på att priserna kommer att ligga runt 7000kr (mer än dubbelt upp jämfört med Ambit 3) så får vi hoppas att batteritid samt gps- och barometerprecision är exceptionellt bra.

Själv kör jag på med min Ambit 1, stabil men inte helt perfekt. En knapp är trög, batteritiden kan svikta lite och jag har fått en del oförklarliga avvikelser på gps-spårningen under mina senaste tävlingar.

Kort sagt:
Vill ha; JA!
Behöver; Kanske…

/Erik

Upptäckarglädje

bergsjon

En av de roligaste delarna av trailrunning är att utforska nya stignät.
För ett tag sedan hade jag lite tid över i Bergsjön och passade på att springa en stund.
Men en enkel karta utskriven från nätet tog jag sikte på själva sjön som visade vara mindre än jag tidigare trott. Skogsområdet i sig var också rätt begränsat men det fanns massor av roliga småstigar som inte fanns med på min karta. Bäst av allt var de långa backarna ned mot Fjällbo och Utby, här kan man nog hitta stigningar som slår Hobo Hill i antalet höjdmeter.

/Erik

Dags att sikta uppåt

DSC_0307
Första branten i Hobo

Nu har det nästan bara blivit vanliga pass den senaste tiden, jag behöver verkligen ändra fokus och lägga in fler långpass och fler backpass. Hur man än vänder och vrider på det så är det bara sju veckor kvar till Verbier Ultra. En liten start på backträningen blev det i lördags då jag körde en vertikal kilometer i Hobo Hill. Tunga vändor i början men sedan gick det lättare. Passade på att prova kokosvatten som vi har erhållit för att testa. Återkommer till detta men första intrycket är okej, inte alls lika sött som vanliga sportdrycker.

DSC_0306
Två sorters kokosvatten

/Erik

Mount Everest ligger ett par kilometer bort


Tomas och Martin. (Foto: Tomas)

Martin Clemensson avslutade idag sitt mastodontprojekt som gick ut på att ta hela Mount Everests höjd på tre dagar. Mycket starkt gjort, speciellt med tanke på att platsen för ändamålet var Hobo Hill med ca 85 höjdmeter, det blir många vändor. Även Tomas från Aktivitus klarade bragden. Jag var själv med en sväng igår men körde bara ett Kebnekaise i höjd. Ett gäng med löpare var med och dessutom var det MTB-cyklister där och rekade så stigen är rejält upptrampad nu.
Idag blev det en runda runt Rådasjön. 3/4-tights och bara ett lager på överkroppen, det tar sig.

/Erik

Härligt långpass

Johan

På påskdagen blev det äntligen ett längre pass. Jag fick sällskap av min kollega Johan och vi körde en runda som jag kört varje vår de senaste åren. Ett säkert vårtecken även om det faktiskt var rejält med snö det första året jag och Jerry körde den.
Kort beskrivning; Mölndal-Tulebo-Finnsjön-Benareby-Landvetter-Mölnlycke-Mölndal. 34 km, mestadels fina stigar/skogsvägar men rätt mycket asfalt sista milen. Okej känsla men nu börjar det bli tid att prioritera höjdmeter framför sträcka.

/Erik

Äntligen igång!

Nu var det minst sagt ett tag sedan det blev några rader här inne, och minst lika längesen det samlades höjdmeter i benen. Men nu när sommarens mål Trail Verbier st Bernard närmar sig oroväckande snabbt är det dags att komma igång.

Veckan började bra med ett “styrelsemöte” i rätt miljö, dvs i Hobo Hill i Lackarebäcksskogen som är våran favoritbacke. Blev en mjukstart med några lugna vändor och lite småprat om träning, tävling, sockar m.m. Kändes ovant i benen och det var nog den känslan som behövdes för att få lite extra sug att komma igång. Därför körde jag ikväll en jobbig klassiker, 10 vändor i Safjällsbacken i Mölndal. Förra årets bästa tid för egen del är 25 min och 25 sek och dagens tid blev exakt 27 minuter så ändå helt okej även om det kändes som jag skulle dö på slutet. Men eftersom Per dök upp sista vändan kunde jag inte mygla och slå av på takten!

Total stigning blir knappt 500 höjdmeter. Åk gärna dit och kör några vändor, blir ett effektivt och jobbigt pass! Starta vid elskåpet som ligger här, vänd när du satt foten på stenen mitt på eljjusspåret.

Skärmavbild 2016-03-31 kl. 21.23.09

Fin höjdprofil från kvällens pass.

//Martin

 

 

Ljuset är nära

Stensjön

Vintern har varit lång och det har bitvis varit tungt att hålla träningen uppe. En orsak är så klart att det blivit få gemensamma pass då Jerry hindrats av en jobbig axelskada. När det dessutom inte har blivit något tävlande alls för mig i vinter blir det väldigt lång tid utan något naturligt avbrott i träningen. Vecka efter vecka passerar och det känns ibland lite monotont.
Nu börjar det i alla fall dagarna bli lite ljusare och förhoppningsvis kommer det lite värme snart också så att shortsen kan tas fram. Jag längtar verkligen efter den första vårgrönskan, det blir nästan som att springa på nya stigar.

/Erik

Ice slush

isigt

Det snöade kraftigt på morgonen så när jag idag körde en tur till Delsjön var underlaget oftast en decimeter snöslask. Trots lite dåligt fäste i nedförsbackarna var det klart springbart och fint i skogen. Nästan 27 km fick jag ihop, skönt med ett lite längre pass då det varit lite svårt att hitta löpenergin de senaste veckorna. Lite knäkänning och några småförkylningar har lett till alltför många vilodagar.

Fem månader kvar till årets stora tävlingar, måste försöka hitta några mindre lopp på hemmaplan under våren.

/Erik

Nevada desert

Öken

Jag har under veckan varit i Las Vegas på kickoff och passade så klart på att springa lite trail.
Efter tips från lokala löpare hade jag sett ut några bra områden att springa i. Tanken var att se lite olika typer av den lokala naturen och dessutom nå toppen på Mount Potosi. Med hyrbil tog jag mig en morgon till den lilla byn Blue Diamond och parkerade.

Blue Diamond
Blue Diamond

Morgonen var kall och jag begav mig ut på ett MTB-spår. Märkningen var gles och på ett krön tappade jag stigen och kom ned i fel ravin. Efter lite irrande fick jag till slut använda mobilens gps för att hitta en alternativ väg tillbaka till min tänkta väg. Det fanns en del roliga tekniska berg men mellan dessa var det rätt platt öken. Med Red Rock Canyon och Spring Moutains som kulisser fanns det hela tiden fina vyer att titta på.

Red Rock
Vy mot Red Rock Canyon

Jag korsade en motorväg och sprang in i Cottonwood valley. Det blev rätt många kilometrar här innan jag nådde vägen upp mot berget. Ganska snart kom jag upp på gamla guldgruvestigar och jag såg på spåren att det inte varit någon människa där på länge. Jag kom högre och högre upp och fick nu springa i snö. Tiden rann iväg och jag fick vända vid Ninetynine Spring på ca 2000 meters höjd.

Vinterkaktus
Kaktus som tål svensk vinter?

Toppen
Toppen. Den tar vi en annan gång.

På vägen tillbaka valde jag en annan väg genom Red valley, ett bra val med fina stigar på röd jord. Sedan via ett roligt berg och några vackra dalgångar med “Western”-atmosfär innan jag var tillbaka vid motorvägen.

Red Valley
Red Valley

Avslutningen var ganska teknisk och då jag tagit med nästan odrickbart klorvatten från hotellet var jag rätt mör här. Jag hittade rätt över de sista bergen men det var segt och jag ramlade och slog mig blodig på händerna. Tillbaka i byn efter drygt 52 km satt det fint med lite dricka från den lilla lanthandeln.
Totalt sätt var den en fin dag i ny spännande natur, hade jag gjort om det hade jag kanske valt en annan startpunkt närmare toppen för att slippa lite transportlöpning men samtidigt fick jag många coola partier längs vägen.

* Under vintern sover skallerormarna, kanske tur det även om det varit tufft att se en på håll. Jag såg nu bara några kaniner och jordekorrar.
* Många av bergsstigarna var småkuperade med några meters upp och ned hela tiden. Dessa höjdmeter hinner aldrig registreras på klockan men de känns i benen efter ett tag.
* Direkt från en lång resdag med sömnbrist och jetlag var kanske inte uppladdningen perfekt men ibland måste man bara ta tillfället.
* Amerikanarna är betydligt bättre än oss på att namnge sina stigar, jag sprang t ex på Dead Horse loop, Black Velvet road, Hurl, Landmine loop, Rubber Ducky trail, Satan´s escalator, Badger pass m fl.

Kaktusben
Varning: kaktusar och andra ökenväxter är lite vassare än svenska buskar.

/Erik