• drymax_pro

BUM: En vecka kvar

Maderna
Maderna vid Öjersjö

Om en vecka är det dags för 100 miles på blöta skogsstigar. Som vanligt har man inte tränat nog mycket men så känner nog 98% av de som står på startlinjen. De bitar jag har provsprungit har varit rejält översvämmade på vissa ställen vilket gjort det lite svårt att följa leden ibland. Hinner det inte torka upp fram tills start kommer det nog att bli lite knepigt att hitta rätt spår under natten. Markeringen, som är rätt gles och består av oranga färgpunkter på vissa träd, syns anatgligen inte så jättebra när solen gått ned.

Banan går från Nordtorp utanför Borås till Skatås och sedan tillbaka till Borås. Lite tråkigt med vändbana men ändå kul att man kommer att möta sina kompisar någonstans på vägen. Vi kommer alla att få slita hårt för att ta oss i mål!

/Erik

Den årliga vårrundan

DSC_0067

Igår körde jag och Jerry en fin runda som utgår från Herkulesgården. Kort sammanfattning av sträckan: först Bohusleden ner till Tulebosjön, sedan genom skogen till Finnsjön och vidare till Benareby. Därefter gäller det att hitta på sällan besökta skogsvägar bort till södra Landvetter. Efter det är det bara via Långenäs och Mölnlycke hem igen. Lite för mycket asfalt sista milen men annars en bra och omväxlande slinga. Totalt 34 km. Precis sådana här pass som behövs nu inför Borås Ultra.

/Erik

Bra start på maj

langevattnet
Norra Långevattnet

Hobo
Fin vårgrönska i bokskogen

Ultra 270
Inov-8 Ultra 270, lätta och sköna nykomlingar i skosamlingen

Ett långpass i fredags och idag en vertikal kilometer i Hobo Hill. Bättre är det svårt att börja en månad. Formen börjar sakta komma tillbaka efter skadan men Borås Ultra kommer lite väl snart för att det skall kännas bekvämt. Erfarenhet och pannben kommer man långt på, bara hoppas att man hinner en bra bit in på tävlingen innan man går över i kampläge.

/Erik

Nyheter i shoppen!

Nu när våren äntligen är här tycker vi att det är hög tid att fylla på med några nykomlingar i shoppen! Samma fantastiska kvalité men med ny design. Jag har hunnit provspringa både nya Lite Trail och Trail, både jag och mina fötter var mycket nöjda efteråt.

Från att tidigare kunna välja med låg eller hög modell är det nu istället designat så att man lätt kan vika ner om man vill ha en lägre socka på foten.

Trail Running Green Black_300dpi

Här ser ni nya Trail Running Green Black, finns även i rosa för den riktigt djärve!! Samma gäller för Lite trail.

Välkomna att testa!!

Nya Drymax Trail hittar du här.
Nya Drymax Lite Trail hittar du här.

/Martin

Rehablöpning

Åslöpning

För drygt tre veckor sedan fick jag en bristning i vaden och har sedan dess tvingats till lugna och korta pass. Först bara på lätta stigar men nu senaste veckan har jag lagt in lite mer teknisk trail. Riktigt skönt att vara tillbaka ute i skogen nu när naturen bara väntar på att explodera i gröna färger. En tur på två timmar gick bra under påsken så nu hoppas jag kunna trappa upp lite med riktiga långpass framöver.

Idag sprang jag i Skatås för omväxlings skull. Premiär för shorts!
Det negativa var att någon har förstört den roliga tekniska stigen upp till Getryggen. Numera är det en helt jämn grusgång, vart är världen på väg?

/Erik

Kolmården

image

Igår hade jag en halvdag över efter jobb i Nyköpingstrakten och passade då på o ta en tur i Kolmårdenskogarna. Har aldrig tidigare varit i Kolmården, men har varit sugen ända sedan jag såg några avsnitt av Wild Kids för ett gäng år sen (det var på Wild Kids Ola’s tid).

Så jag googlade vandring o Kolmården och hittade ett mkt bra info-blad med förslag på vandringar: www.upplev.norrkoping.se/filer/upplev_vandring_webb_sv.pdf

Valet föll inte helt oväntat på Utsiktsrundan, en lockande titel. Om Kolmården ville försöka imponera på mig så hade skogen ett jobbigt utgångsläge, ett massivt konstant regnande o 4-5 plussgrader var förutsättningarna. Jag blev dock omgående positivt inställd då de första 6 km gick på små stigar upp och ner längsmed en mkt vacker kuststräcka, Bråviksbranten. Det var helt vindstilla så det blev en mäktig känsla att springa i den tysta skogen med regnet och den helt blanka havsviken nedanför.

Efter sträckan längsmed vattnet vek leden in på Sörmlandsleden o nu började ett parti på 4-5 km som nästan var ännu bättre. Löpningen bytte nu helt karaktär och de knixiga kuperade stigarna byttes mot en smal småkuperad stig genom en fantastisk miljö med tallar, berghällar o vitmossa. Dvs Wild Kids skogen, jag hade hittat den!!
Rundan avslutades sedan med några transport km på grusväg o asfalt. Totalt 16.5 km, men det stod 14 km i infobladet så jag kanske sprang fel? Tror inte det då det var en mkt bra markerad och väl underhållen led.

För övrigt så var detta min högerfots första riktiga test i skogen efter min fotfraktur i höstas. Jag har kunnat springa under våren, men tvingats hålla mig till plan asfalt… så den här rundan var lite av en chock. Gick dock bra, men jag fick ta det väldigt försiktigt längs med branterna i början av turen.

Sammanfattningsvis:
Jag vill tillbaka!! Men då förslagsvis en varm sommarkväll.

/Per

Kompass för trailrunning

riktning

Det finns tillfällen då en riktig kompass kan vara viktig för oss traillöpare. För det första kräver en del tävlingar att man navigerar. I Sverige finns t ex BAMM, KEX och Hemavan 24h.
Andra lägen där det kan vara bra är när man kör egna långa projekt i skog och fjäll, något som blivit populärt de senaste åren. Att förlita sig helt på elektronisk utrustning är inte att rekommendera då den kan gå sönder och dessutom snabbt töms på batteri om man irrar bort sig.
Jag har under vintern testat en kompass från Silva som har oss traillöpare som målgrupp.
Det som skiljer sig från deras konventionella kompasser är de avfasade hörnen bak och två hål i bottenplattan. Dessa detaljer gör den lätt och smidig att både hålla och ta ur och i fickor. En avtagbar handledsrem medföljer om man vill vara säker på att inte tappa den.

silva

Denna kompass kommer att följa med mig i sommar när jag skall utforska nya berg.
Tack till Silva för testexemplaret.

/Erik

L’Echappee Belle – årets utmaning


Foto: Jean-Luc Augier

Man brukar säga att det svåraste med att komma ut och springa är att knyta skorna.
Det svåraste med att springa ett extremt bergslopp är att anmäla sig. Har man väl gjort det finns det ingen återvändo, träning, utrustning, resa och boende ordnar sig på något sätt. Efter nitlotten till UTMB har jag nu anmält mig till L’Ecahppee Belle. Även om det är lite kortare än UTMB verkar det vara ett tuffare lopp då det inte är lika flackt :), det har högre passager, och är också mer tekniskt.
Följande distanser finns: 144, 85 och 47 km. Det är först till kvarn som gäller så är det någon som tycker det verkar lockande är det inget att tveka på.

Läs mer om loppet här.

Film från 2014:

Film från 2013:

/Erik

Sandsjöbacka Trail 50 miles

wrongturn
Varför gör man fortfarande så här?

I söndags sprang jag Sandsjöbacka Trail för 5:e året i rad. Jag har alltid kört den längsta distansen så i år blev det den nya 50 miles-sträckan från Tjolöholms slott. Väckarklockan ringde 3.40 efter några timmars sömn. Snabb frukost och fixande av utrustningen innan taxin tog med till Slottsskogsvallen där en buss skulle köra oss till starten. Där var det rätt kallt då en fuktig vind låg på från havet. 10 minuter för sent kom vi iväg och det var skönt att komma igång och få upp värmen. Först en sväng runt udden där slottet ligger. Ett pärlband av pannlampor strök genom skogen. Vi vände sedan österut och kunde efter en lerig skogsväg springa på landsvägar mot Fjärås. Här kom vi in på Hallandsleden som vi följde hela vägen upp till Lindome. Sällskapet växlade lite under sträckan men till slut blev det att jag sprang tillsammans med Fredrik Ohlsson. Tyvärr var det ett par ställen där andra löpare missade markeringen och fick små genvägar. Säkert omedvetet men det gjorde att vi ibland tappade placeringar trots att vi inte blev omsprungna. Vi gjorde själva en miss men det resulterade istället i 5 minuters tapp och lite extra distans.
I stora drag var Hallandsleden fin med några få blöta partier då och då. Efter kontrollen i Lindome, där Per och Martin supportade bra, blev det desto lerigare. Det var nu mindre stigar och dessutom hade flera av de andra tävlingarna passerat här. Farten sjönk och man fick anstränga sig mer för att hitta fotfästet. Vi tuggade ändå på okej men när vi passerat 6 mil fick Fredrik magkramp och släppte lite. Jag slet för att ta mig upp till Oxsjön där jag visste att ett lättare parti kom. Sista stationen vid Sisjön passerades och det var dags att räkna ned. Min skrala träningsmängd under hösten tog nu ut sin rätt så jag orkade inte svara när två löpare sprang om mig sista milen utan joggade metodiskt på för att komma in på en 10:e plats av de 60 som tog sig i mål. Det är jag nöjd med, 50 miles i Januari är rätt tidigt men nu är 2015 i alla fall i gång på riktigt!

  • En tuff och rolig bana trots leran. Alltid kul att springa på lite nya stigar.
  • Det kom lite regn och hagel under dagen men det låg i alla fall över nollan så att inte vätskan frös till is.
  • Att nu ha fem olika tävlingar under tre dagar ger alla en chans att hitta en passande distans men för oss som kom i mål på söndag eftermiddag var det inte samma känsla som det varit tidigare år. Det kändes lite som om festen redan var över när vi kom in på ett tomt Slottskogsvallen.
  • Fredrik sprang betydligt längre än vad han gjort tidigare. Starkt.
  • Zoltan körde alla tre dagarna, en bragdinsats.
  • Mattias sprang in på en fin andraplats. Han visade oss sydlänningar att kortbyxor räcker väl i vårt milda klimat.
  • Tack till Anne Mari, Robert och gänget för allt slit!

Resultat från alla loppen finns här.

/Erik