• drymax_pro

Verbier X-Alpine

Catogne
Catogne sett från stugan

Detta lopp som går runt Vebier och St Bernard har funnits i tankarna i många år och nu blev det äntligen av. Extra kul blev det av att vi var hela nio stycken som åkte ned för att tampas med bergen.

111km och 8400hm låg framför oss när vi startade kl 4 på lördag morgon. Två rejäla stigningar och tre branta nedförslöpningar väntade innan La Fouly där vi skulle komma in på den kortare varianten Traversée. Jag var väldigt glad att stigarna var torra då det var tvärbrant nedför. Tyvärr gled fötterna fram lite i skorna när det var som värst så tårna och trampdynorna blev väldigt ömma redan under de här första milen. Jag kunde ändå hålla okej fart över det mäktiga Catogne-berget och fram tills vi närmade oss Ornyglaciären. Solen stekte på bra med över 30 grader i dalarna så det var svårt att dricka tillräckligt mycket. Segt ned mot dalen och ännu segare längs det svaga motlutet upp mot La Fouly.

Jag försökte stanna och få i mig vätska och salt men de följande timmarna blev ändå tuffa med många småstopp upp mot St Bernard-passet. Konstanta panoramavyer med blå himmel omgav oss och till slut kunde jag sega mig över till Italien. Det var intressant att se St Bernard-passet och det kändes nu som om man vände tillbaka igen. På väg ned mot Bourg St Pierre överraskades jag av Martin som hade lyckats både bryta loppet och sedan ångra sig. Tur att de inte rev nummerlappen direkt. Jag hade återfått energin här så vi kunde köra på mot stationen där vi träffade Andreas och Fredrik som laddade inför den kommande natten. Att solen gått ned var ingen nackdel när vi började gå uppför det näst sista berget. Det gick snabbt att nå höjd men sedan var det många långa kilometrar innan vi var framme vid stugan. Man kunde nu se Verbier på håll men än var det inte klart.

En lång utförslöpning till Lourtier följde. Vi tog det rätt lugnt nedför och fyllde sedan på med energi inför den sista utmaningen. Vi hade hört många skräckhistorier om denna stigningen innan och under loppet. Visst var det brant och ihållande men så farligt var det inte, vi kom snabbt upp men lurades åter igen av att det var en bit kvar till själva stationen. Sen var det nästan bara nedför kvar till målet. Strax innan kl 7 kom vi äntligen in på gatorna och möttes av de morgonpigga Per, Mattias och Adam. Efter en gemensam passering med lätta steg över mållinjen kunde jag och Martin hämta våra välförtjänta finisher-tröjor.

+ Fin men också brutal bana. Jag tror inte jag sett så mycket blod på något annat lopp. 🙂 (Finisher rate var 43%)
+ Mycket bra markerat.
+ Kul att upptäcka Verbier och nya områden av alperna.
+ Trots allt inga allvarliga känningar efter loppet. Fötter och knän känns okej.
+ Per och Jerry klarade Traversée galant.

– Det hade nog varit bättre att köra den tidigare starten kl 1 för att hinna längre innan det blev för varmt.

Visst kan man leta fel man gjort och lära sig av misstagen men samtidigt är det dumt att överanalysera ett sådant här lopp. En sådan tuff bana i extremvärme blir inte lätt hur man än gör.

/Erik

Mera höjdmeter

DSC_0381

Även den gångna helgen blev det några vändor i Hobo Hill.
Martin Clemensson och Jerry gjorde mig sällskap denna gång.
Om det är någon som tycker att det är jobbigt att träna med diskbråck eller frusen axel
kan ni trösta er med att Jerry kör på så gott det går trots båda besvären, hårt!

Imorgon blir det Hobo igen, varje höjdmeter räknas!

/Erik

Nytt från Suunto: Spartan Ultra

881c4706-6d31-4061-a84d-d1c4624f3f24-original
Foto: Suunto

Suunto har nu släppt bilder på den populära Ambit-seriens efterföljare: Spartan Ultra.
Tyvärr får vi vänta på specifikationerna en månad till men den största nyheten kan man se på bilderna; en färgskärm med touch-funktion. Med tanke på att priserna kommer att ligga runt 7000kr (mer än dubbelt upp jämfört med Ambit 3) så får vi hoppas att batteritid samt gps- och barometerprecision är exceptionellt bra.

Själv kör jag på med min Ambit 1, stabil men inte helt perfekt. En knapp är trög, batteritiden kan svikta lite och jag har fått en del oförklarliga avvikelser på gps-spårningen under mina senaste tävlingar.

Kort sagt:
Vill ha; JA!
Behöver; Kanske…

/Erik

Upptäckarglädje

bergsjon

En av de roligaste delarna av trailrunning är att utforska nya stignät.
För ett tag sedan hade jag lite tid över i Bergsjön och passade på att springa en stund.
Men en enkel karta utskriven från nätet tog jag sikte på själva sjön som visade vara mindre än jag tidigare trott. Skogsområdet i sig var också rätt begränsat men det fanns massor av roliga småstigar som inte fanns med på min karta. Bäst av allt var de långa backarna ned mot Fjällbo och Utby, här kan man nog hitta stigningar som slår Hobo Hill i antalet höjdmeter.

/Erik

Dags att sikta uppåt

DSC_0307
Första branten i Hobo

Nu har det nästan bara blivit vanliga pass den senaste tiden, jag behöver verkligen ändra fokus och lägga in fler långpass och fler backpass. Hur man än vänder och vrider på det så är det bara sju veckor kvar till Verbier Ultra. En liten start på backträningen blev det i lördags då jag körde en vertikal kilometer i Hobo Hill. Tunga vändor i början men sedan gick det lättare. Passade på att prova kokosvatten som vi har erhållit för att testa. Återkommer till detta men första intrycket är okej, inte alls lika sött som vanliga sportdrycker.

DSC_0306
Två sorters kokosvatten

/Erik

Mount Everest ligger ett par kilometer bort


Tomas och Martin. (Foto: Tomas)

Martin Clemensson avslutade idag sitt mastodontprojekt som gick ut på att ta hela Mount Everests höjd på tre dagar. Mycket starkt gjort, speciellt med tanke på att platsen för ändamålet var Hobo Hill med ca 85 höjdmeter, det blir många vändor. Även Tomas från Aktivitus klarade bragden. Jag var själv med en sväng igår men körde bara ett Kebnekaise i höjd. Ett gäng med löpare var med och dessutom var det MTB-cyklister där och rekade så stigen är rejält upptrampad nu.
Idag blev det en runda runt Rådasjön. 3/4-tights och bara ett lager på överkroppen, det tar sig.

/Erik

Härligt långpass

Johan

På påskdagen blev det äntligen ett längre pass. Jag fick sällskap av min kollega Johan och vi körde en runda som jag kört varje vår de senaste åren. Ett säkert vårtecken även om det faktiskt var rejält med snö det första året jag och Jerry körde den.
Kort beskrivning; Mölndal-Tulebo-Finnsjön-Benareby-Landvetter-Mölnlycke-Mölndal. 34 km, mestadels fina stigar/skogsvägar men rätt mycket asfalt sista milen. Okej känsla men nu börjar det bli tid att prioritera höjdmeter framför sträcka.

/Erik

Äntligen igång!

Nu var det minst sagt ett tag sedan det blev några rader här inne, och minst lika längesen det samlades höjdmeter i benen. Men nu när sommarens mål Trail Verbier st Bernard närmar sig oroväckande snabbt är det dags att komma igång.

Veckan började bra med ett “styrelsemöte” i rätt miljö, dvs i Hobo Hill i Lackarebäcksskogen som är våran favoritbacke. Blev en mjukstart med några lugna vändor och lite småprat om träning, tävling, sockar m.m. Kändes ovant i benen och det var nog den känslan som behövdes för att få lite extra sug att komma igång. Därför körde jag ikväll en jobbig klassiker, 10 vändor i Safjällsbacken i Mölndal. Förra årets bästa tid för egen del är 25 min och 25 sek och dagens tid blev exakt 27 minuter så ändå helt okej även om det kändes som jag skulle dö på slutet. Men eftersom Per dök upp sista vändan kunde jag inte mygla och slå av på takten!

Total stigning blir knappt 500 höjdmeter. Åk gärna dit och kör några vändor, blir ett effektivt och jobbigt pass! Starta vid elskåpet som ligger här, vänd när du satt foten på stenen mitt på eljjusspåret.

Skärmavbild 2016-03-31 kl. 21.23.09

Fin höjdprofil från kvällens pass.

//Martin

 

 

Ljuset är nära

Stensjön

Vintern har varit lång och det har bitvis varit tungt att hålla träningen uppe. En orsak är så klart att det blivit få gemensamma pass då Jerry hindrats av en jobbig axelskada. När det dessutom inte har blivit något tävlande alls för mig i vinter blir det väldigt lång tid utan något naturligt avbrott i träningen. Vecka efter vecka passerar och det känns ibland lite monotont.
Nu börjar det i alla fall dagarna bli lite ljusare och förhoppningsvis kommer det lite värme snart också så att shortsen kan tas fram. Jag längtar verkligen efter den första vårgrönskan, det blir nästan som att springa på nya stigar.

/Erik