Category Archives: Other

Äntligen igång!

Nu var det minst sagt ett tag sedan det blev några rader här inne, och minst lika längesen det samlades höjdmeter i benen. Men nu när sommarens mål Trail Verbier st Bernard närmar sig oroväckande snabbt är det dags att komma igång.

Veckan började bra med ett “styrelsemöte” i rätt miljö, dvs i Hobo Hill i Lackarebäcksskogen som är våran favoritbacke. Blev en mjukstart med några lugna vändor och lite småprat om träning, tävling, sockar m.m. Kändes ovant i benen och det var nog den känslan som behövdes för att få lite extra sug att komma igång. Därför körde jag ikväll en jobbig klassiker, 10 vändor i Safjällsbacken i Mölndal. Förra årets bästa tid för egen del är 25 min och 25 sek och dagens tid blev exakt 27 minuter så ändå helt okej även om det kändes som jag skulle dö på slutet. Men eftersom Per dök upp sista vändan kunde jag inte mygla och slå av på takten!

Total stigning blir knappt 500 höjdmeter. Åk gärna dit och kör några vändor, blir ett effektivt och jobbigt pass! Starta vid elskåpet som ligger här, vänd när du satt foten på stenen mitt på eljjusspåret.

Skärmavbild 2016-03-31 kl. 21.23.09

Fin höjdprofil från kvällens pass.

//Martin

 

 

Gott Nytt År!

DSC_0014
Hemmaplan

Året avslutades med några bra träningsveckor och nu är det dags att blicka fram mot 2016 års utmaningar. För tillfället är jag bara anmäld till Verbier-St Bernard i juli men några fler lopp lär det bli. Antalet lopp att välja på ökar enormt, både i Sverige och utomlands.

Totalt för 2015 blev det ca 260 mil och 86500 höjdmeter.

Gott Nytt År och träna hårt!

/Erik

Fin höstlöpning

Höst
Vy över Hårssjön

Det har varit en rätt torr höst så det går fortfarande att springa på småstigarna utan att bli alltför blöt och lerig. Igår blev det 20km med Fredrik Ölmqvist, vi följde Bohusleden söderut och tog sedan en sväng bort till Finnsjön och tillbaka. Fina stigar men sista biten fick vi skippa då vi mötte ett par jägare med ett nyskjutet rådjur och inte ville riskera att komma in i jaktområdet.
(Tips: ha på er färgglada kläder om ni avviker från motionsspåren.)

Idag blev det 14km i hemmaskogarna. Benen har varit rätt stumma den senaste månaden, jag får hoppas att det släpper lite inför Kullamannen nästa helg.

/Erik

2016 – planering pågår


Photo by Trail Verbier St Bernard

Mycket är oklart inför säsongen 2016 men ett lopp är i alla fall bokat nu.
Jag och Jerry kommer att ha Verbier St Bernard X-Alpine som vårt huvudmål.
Banan är 111km/8400hm och går mestadels i Schweiz med ett litet parti i Italien.
Allt jag läst och sett från loppet verkar mycket bra; höga fina pass med tekniska stigar och minimalt med väglöpning.

Läs mer om loppet här.
Det finns så klart kortare sträckor och även en stafettklass att välja för de som föredrar.
Är det någon mer som är intresserad (varför skulle man inte vara det?), hör av er till oss. Alltid roligt om man kan samordna resa och boende.

Det skall verkligen bli kul att springa i lite nya berg även om några korta partier tangerar UTMB-banan. Roligt också att Johan Wagner hänger med, det var vi tre som gjorde första tävlingen i alperna tillsammans 2010.

Det blir såklart fler tävlingar under året men det får vi återkomma till när det är spikat.

/Erik

Kinnekulle

I lördags var jag och Erik och sprang en runda på Kinnekulle. Vi har haft Kinnekulle på vår “to do list” några år nu och nu fick vi äntligen till det. Vi parkerade vid Kinnekullegården som nästan ligger på toppen av kullen. Vi ska ju båda två springa tuffa lopp i alperna om tre veckor så den förhållandevis höga fallhöjden lockade, men vi bestämde oss för att ta en närmare titt på hela kullen. Kinnekulleleden är en led som ringlar sig runt hela kullen ca 45km, så den fick det bli till att börja med, men för att hinna med backpasset i slalombacken efter leden kortade vi ner den till ca 30 km.

Leden bjöd på blandad natur och underlag, allt från lättlöpta stigar/vägar till tekniska kuperade stigar. Vi passerade flera unika stenbrott, öppna brukade fält med ekon från en svunnen tid, men också flera som är i bruk idag. Vilket kan förklara det sinnessjuka antalet flugor som emellanåt gjorde oss sällskap. Flugorna till trots så var rundan riktigt nice och jag kan rekommendera den varmt.

När vi avslutat Kinnekulleleden tog vi en glasspaus innan vi satte tänderna i slalombacken med en fallhöjd på drygt hundra meter. Solen stekte för en gångs skull den här sommaren och flugorna gjorde allt för att stoppa oss. En timme blev det i backen och Erik varvade mig nästan, men bara nästan.

DSC_0332

DSC_0330

20150801_121815[1]

DSC_0336

/Jerry

Kolmården

image

Igår hade jag en halvdag över efter jobb i Nyköpingstrakten och passade då på o ta en tur i Kolmårdenskogarna. Har aldrig tidigare varit i Kolmården, men har varit sugen ända sedan jag såg några avsnitt av Wild Kids för ett gäng år sen (det var på Wild Kids Ola’s tid).

Så jag googlade vandring o Kolmården och hittade ett mkt bra info-blad med förslag på vandringar: www.upplev.norrkoping.se/filer/upplev_vandring_webb_sv.pdf

Valet föll inte helt oväntat på Utsiktsrundan, en lockande titel. Om Kolmården ville försöka imponera på mig så hade skogen ett jobbigt utgångsläge, ett massivt konstant regnande o 4-5 plussgrader var förutsättningarna. Jag blev dock omgående positivt inställd då de första 6 km gick på små stigar upp och ner längsmed en mkt vacker kuststräcka, Bråviksbranten. Det var helt vindstilla så det blev en mäktig känsla att springa i den tysta skogen med regnet och den helt blanka havsviken nedanför.

Efter sträckan längsmed vattnet vek leden in på Sörmlandsleden o nu började ett parti på 4-5 km som nästan var ännu bättre. Löpningen bytte nu helt karaktär och de knixiga kuperade stigarna byttes mot en smal småkuperad stig genom en fantastisk miljö med tallar, berghällar o vitmossa. Dvs Wild Kids skogen, jag hade hittat den!!
Rundan avslutades sedan med några transport km på grusväg o asfalt. Totalt 16.5 km, men det stod 14 km i infobladet så jag kanske sprang fel? Tror inte det då det var en mkt bra markerad och väl underhållen led.

För övrigt så var detta min högerfots första riktiga test i skogen efter min fotfraktur i höstas. Jag har kunnat springa under våren, men tvingats hålla mig till plan asfalt… så den här rundan var lite av en chock. Gick dock bra, men jag fick ta det väldigt försiktigt längs med branterna i början av turen.

Sammanfattningsvis:
Jag vill tillbaka!! Men då förslagsvis en varm sommarkväll.

/Per

Lagerrensning

Med lite god vilja är våren snart runt hörnet, alltså hög tid att uppdatera sockgarderoben. Beställ två par av våra modeller Trail eller Cold weather och få ett extra par slumpvis utvalt av en tunnare modell inför våren samt att vi skickar ett extra par till någon du tycker har dåliga sockar eller som kanske behöver en hint att det är dax att börja springa:)

Glöm inte skriva adressen till personen som ska få ett av extraparen samt önskad storlek i kommentarsfältet när du lägger ordern.

Erbjudandet gäller så länge lagret räcker eller längst t.o.m. 31/1.

//Swedish Trail Running

Bra start på nya året

Det blev idag ett riktigt fint pass med start i Sävedalen hos Andreas som guidade mig och Erik på bitvis helt nya stigar i Kåsjöområdet. Enda asfalten var första och sista hundra metrarna och däremellan var det i stort sett bara stig.

För mig var detta första riktiga distanspasset sedan i augusti och därmed var det både väldigt roligt och välbehövligt. Vi höll på i drygt 2,5 timme och skrapade ihop 26km. Eftersom Andreas inte är de långa drickapausernas man så får ni hålla till godo med en finisherbild:)

image

Andreas och Erik pustandes efter väl genomfört pass.

//Martin

Upp och ner i Chamonix

Ett äventyr är nu till ända och här kommer en liten summering av tankarna.

Jag, Erik och Per lämnade Göteborg för resa till Chamonix i onsdags förra veckan. Starten av UTMB gick på fredagen 17.30, detta gav oss gott om tid för att äta, vila, packa och shoppa. På torsdagen åkte jag och Per linbana upp till 2500 möh för att få några extra röda blodkroppar, utsikt som heter duga och en glass. Har man tragglat upp och ner i små pluttiga backar i göteborgsområdet så fick vi här en härlig och spännande inblick i vad som skulle komma!

image

Vindstilla och 20 grader på 2500 möh

Fredagen blev en dag i väntans tecken och vi var alla överens om att starten gärna hade fått gå vid lunchtid istället. Men timmarna gick och efter drygt en timmes väntande i startfållan med träsmak var det äntligen dags för start i ett ösregn som började minuterna innan. Erik hade utlovat gåshud när de traditionsenligt spelar Vangelis Conquest of paradise minuten innan start, Erik hade rätt. Både jag och Per kunde båda erkänna både klump i halsen och gåshud.

image

Bara några minuter kvar till start.

Jag och Per hade sedan långt tidigare kommit överens om att köra första natten tillsammans för att hålla ett lugnt och stabilt tempo, Erik anslöt sig även han till detta upplägg. Första berget gick av bara farten, tempo och kropp kändes helt okej. Regnjackan åkte av och på några gånger men det var egentligen aldrig kallt, bara väldigt väldigt blött. På en station efter några timmars löpning var Erik några minuter bakom oss andra och på något konstigt sätt så slarvade jag och Per bort varandra. Känslan när jag insåg att jag skulle få tuffa på genom natten ensam var verkligen tung, så mycket roligare att ha någon att byta några ord med i misären!

Jag var helt övertygad om att det aldrig skulle bli ljust igen men till min stora förvåning kom faktiskt gryningen efter ca 13 timmars löpning, underbar känsla! Vilken ju dämpades något av vetskapen att jag inte ens var halvvägs.

image

På toppen efter matpaus i Courmayeur

Det kan vara lite svårt att beskriva hur tankegångarna under ett sånt här lopp går. Men för min del var det en ständig kamp mot att inte tänka på målet i Chamonix utan dela in det i mindre etapper och koncentrera mig på nästa station för att inte bli helt knäckt av antalet timmar som återstod. Men timmarna gick och helt plötsligt var det dags att motsträvigt plocka fram pannlampan igen.

Natt nummer två är mest ett töcken av oändliga uppförsbackar och smärtande ben, mina sista 8 km nedför tog ca 1h och 20 min, vilket ju inte är något hastighetsrekord direkt:)

Bästa belöningen fick jag 500m från mål där Per stod och skrek “fan va du är grym Martin, njut nu det sista”. Per hade inte haft någon bra dag och kände ganska tidigt att det inte stämde och bröt därför efter några timmar, ett klokt beslut i mina ögon. Erik hade problem med benhinnorna och klev av efter lång tids kämpande. Av detta kan man dra slutsatsen att detta loppet skiljer sig på så sätt att det kräver att allt stämmer för att man ska komma i mål.

Mest upp av det som hände under UTMB var helt klart att komma i mål och mest ner var utan tvekan att Per och Erik tvingades bryta. En upplevelse av detta slaget gör sig helt klart bäst delad.

En annan sak på plussidan är våra sockar. 31 timmars löpning med ett strumpbyte halvvägs och utan tecken till minsta skav känns riktigt bra!

//Martin