Rapport från Kristins runde

Efter en natt på ett typiskt flygplatshotell vid Gardermoen var det uppgång klockan 4.15 på lördag morgon. Då det inte fanns någon omklädning/toalett etc vid start/mål fick vi förbereda det mesta på hotellrummet. Vi var framme vid sjön Mylla i god tid, hälsade på de andra och fixade det sista. Det var kallt och regnigt så vi väntade i bilen så länge det gick. Strax efter klockan 7 begav sig 51 tappra löpare iväg. Storfavoriten Jon Harald Berge satte av i ett makalöst tempo. Han sprang dock fel 2 gånger under loppet och fick därför nöja sig med en andra plats. Även Andreas Falk hamnade fel och missade troligtvis en pallplats på detta. Vi har också gjort våra tabbar i tidigare lopp så vi vet hur surt det är att tappa placeringar på detta sätt. Den här gången gjorde vi bara 2 mindre fel och förlorade kanske några minuter på dessa. Det ingår lite i trailultralopp att man kan springa fel. Att hela tiden följa med på kartan och vara extra noggrann i alla vägkorsningar tar en del kraft och sänker farten en aning men det lönar sig ofta i slutändan.

Kristins runde består av en lång grusvägsslinga med 5 stycken avstickare som ringlar sig brant upp till de högsta topparna i Nordmarka.


Erik väntar på start


Jerry visar upp EMIT-systemet för stämpling.

Rätt snart efter starten kom vi fram till den första toppen. Regnet hade gjort det halkigt i branterna så när man väl stämplat på toppen var det svårt att ha någon högre fart nedför. Naturen var riktigt häftig, massiv granskog, sjöar, älvar och berg som påminde om Alaska. Överallt gick det får med bjällror runt halsen, idylliskt var ordet. Efter två toppar var det många som missade en stig och fortsatte på grusvägen. Vi var själva nära men fick hjälp av en dansk veteran som vi hade kontakt med större delen av loppet. Upp mot toppen kunde man räkna de man mötte och se hur man låg till. Vi var nu typ 6:a-7:a och hade ett rätt bra tempo som vi kunde hålla fram till första servicestället vid 30 km. Här lade vi ryggsäckarna och sprang upp till 4:e toppen. Tillbaka igen åt vi en Risifrutti från våra dropbags. Vattenpåfyllning gjorde ryggsäcken tung igen men det kändes bra i kropparna och vi fortsatte mot sista toppen. Regnet hade nu slutat och solen värmde gott. Vi passerade en seg uppförsbacke som varade i flera kilometer, var man inte mör innan så blev man det nu. Upp på toppen och en snabb banan på vägen ner. Ingen vätska fanns här så vi fick fylla på i bäckar efter hand. Nu blev det mycket nedför ett tag och vi blev omsprungna av några som orkade släppa på lite bättre.

Nere vid banans lägsta punkt började den stora prövningen, nu var det flera mil med böljande grusvägar. De branta uppförsbackarna var okej då man fick gå lite, men de långa flacka där man kände sig tvungen att jogga tog på krafterna. Erik åt lite dåligt här men en itvingad gel gjorde susen. Det gjorde ont lite varstans och vi hade till och från sällskap av dansken och några andra. Någon mil innan mål kom damernas vinnare Sandra Lundqvist och en norrman och sprang om oss. Strax efter kom dock ett sista stigparti. Stigar passar oss betydligt bättre än grusvägar så vi kunde gå ikapp och förbi. Avslutningen är inte snäll, vi passerade en liten sjö och jag noterade att den låg hundra höjdmeter under målet! Några sega backar senare såg vi målet och sprang in på en delad 16:e plats av 51 startande.
Tid: 9.24h.
Endast de som sprungit en kuperad ultra vet hur skönt det var att sätta sig ned efter målgång.
När vi återhämtat oss lite körde vi tillbaka till hotellet och åt en 3-rätters.
En natts sömn senare kunde vi nästan gå normalt igen.

+ Jättefin natur
+ Trevliga arrangörer och löpare
+ Fin forcering sista milen
+ I stort sett bra navigering
+ Mer värdefull ultrarutin som man bara kan få den hårda vägen
+ Salomon-skorna, över 9 timmar i blöta skor och inte det minsta skavsår

– Lite för stor andel grusvägar för oss som älskar trail
– Synd att man inte hinner stanna på topparna och beundra vyerna
– Dåligt energiintag efter sista toppen.

/Erik och Jerry

8 thoughts on “Rapport från Kristins runde

  1. maria, intothewild

    mmm, låter skräckblandat härligt! Just nedförslöpning tror jag är något man vinner jättemycket på om man vågar släppa på. Själv är jag feg på den punkten men jag övar, det vore skönt att kunna gasa på nedför på Swiss.
    Återigen – grattis! Och bra jobbat av er!!!

  2. Erik Post author

    Tack så mycket! Du har helt rätt om nedförslöpningen, det är svårt att träna upp detta i småbackar så passa på nu när du är i fjällen.

  3. Johan Wagner

    Starkt jobbat grabbar. Grusvägar låter ju sådär – inte lätt att hålla motivationen uppe då. Nu är det finslip till Ladonia – skall bli kul att brottas med er där!

  4. Bengt J

    Trevlig rapport, tack för den och grattis till fina tider.

    Som sagt: Det gäller att undvika fel vägval, och att ha krafter kvar efter sista toppen. Jag förbättrade mig en aning från 2009, och planerar redan taktiken för nästa års lopp. Tiotimmarsgränsen hägrar…

  5. Jonas Henriksson

    Vore kul om ni kunde ge lite recensioner på de skor/ryggsäckar etc ni använder. Alltid intressant att läsa om hur prylar funkar/inte funkar!
    Mvh Jonas Henriksson

Leave a Reply

Your email address will not be published.

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.