Vad är det som får tre killar att sätta sig på tåget till Stockholm en lördag eftermiddag för att sedan åka hem söndag lunch? En häftig konsert? En helkväll på någon innekrog? Nej, vårt mål var så klart att bekanta oss med det kraftigt kuperade extremspåret vid Ursvik. 5 varv blir 75 km och ger 2 kvalificeringspoäng till UTMB.
Efter lite stekätande i Stockholm begav vi oss (jag, Jerry och Johan Wagner) mot Hallonbergen.

Där var vi inne och provianterade innan vi gick ut till Ursviks motionsgård för lite vila innan loppet. Jag kunde inte sova så det var rätt stressande att ligga och höra på alla andra som snarkade och samlade välbehövlig kraft inför natten. Runt tio gick vi upp, käkade och fixade med utrustningen.

Innan starten var det lite kyligt att stå och vänta men när vi väl kom igång kl 00.00 kändes det snabbt bra igen. Jag och Jerry hade planerat att köra ihop så länge så att det kändes säkert att vi båda två skulle klara det. Poängen var viktigare än tid/placering. Två varv flöt på rätt bra, vi lärde oss var de härliga vattenhålen och backarna fanns utmed banan. Underlaget var till 95% lös grov snö som gjorde att man aldrig fick något bra fäste. Det var inte så att man halkade omkull men mycket kraft gick till att parera små glidningar i varje steg. Efterhand kom ett snöblandat regn in över Ursvik, det påverkade inte så mycket när man sprang men vid varvningarna blev man snabbt nedkyld. Jerry hade lite problem med magen men kämpade bort detta. Tredje och fjärde varven var de tyngsta, kroppen började värka lite varstans och natten började ta ut sin rätt även om man inte kände sig direkt sovtrött.

Johan smög på bakom och kom ikapp oss vid varvningarna, när vi gick ut på sista varvet hade vi sällskap alla tre. Tempot var lågt och när det var ungefär en mil kvar fick jag oväntade krafter och ökade lite, jag blev snabbt själv och solosprang resten av loppet. Många var trötta nu så även om jag inte hade någon hög fart kändes det som om jag flög förbi de jag passerade. Känslan när jag kom upp över sista krönet och såg målfållan var helt underbar. Det var verkligen värt allt slit för att få uppleva det ögonblicket. En snabb spurt senare var jag i mål på 9.58. Betydligt sämre tid än det var tänkt men så gjorde också underlaget att vinnartiden låg mer än 2 timmar över banrekordet.
Jerry och Johan dök upp efter en stund och vi fick ta en snabbdusch innan taxin skulle ta oss till centralen. Det var tre stela, trötta och nöjda killar som satt och slumrade på tåget hem.

Det var en tuff natt, att över hälften bröt säger en del då det inte är vem som helst som ställer upp i en sådan här tävling. Måste också ge beröm till arrangemanget. Fin support och en mycket bra banmärkning.

7 Erik 9.58.44
12 Jerry 10.13.50
13 Johan 10.14.52

/Erik