Här kommer några personliga lärdomar från UTMB. Det är högst individuellt hur man agerar/reagerar under en sådan här påfrestning men något kan kanske vara av allmänintresse.

Förberedelser:
Överlag bra. Kände aldrig att konditionen var något problem och all backträning i sommar har gjort mig mycket stark uppför. På t ex Mountain Man fanns det ett par backar där varje steg var jobbigt och man tyckte aldrig att man nådde krönet. På UTMB kunde jag gå på uppför utan att det tog på krafterna under hela loppet. En skön känsla som jag hoppas bevara till nästa år. Däremot måste vi komma på alternativa sätt att träna nedförslöpning. Att springa brant nedför 500+ höjdmeter tar på låren på ett sätt som jag aldrig har lyckats återskapa hemma trots massvis med olika backträningar. Får fortsätta att experimentera under vintern för att se om det går att hitta bra övningar. I annat fall finns det bara två alternativ; jag får ta med stavar för att kunna avlasta i vissa av backarna eller så får någon sponsra ett antal träningsläger i bergig miljö.

Utrustning:
All utrustning fungerade bra. Skall jag klaga på en detalj så var det lite svårt att stänga munstyckena på de nya RaidLight-flaskorna. Extra plus går till DryMax-strumporna som höll fötterna fina och Salomon-ryggsäcken som knappt märktes trots 3-4 kg packning. Jag såg visserligen ett antal löpare med 5-litersvarianten av den men min utrustning hade inte gått ned i en sådan. Med 12-litersvarianten kunde jag enkelt ta ur och stoppa i saker under tävlingen. Övrig utrustning gjorde sitt jobb, att det var kallt med regn- och snöstormar första natten gjorde mig ingenting.

Taktik:
Här finns det en del att förbättra men det är också den bit där man själv måste ha rutin för att förstå hur man skall bli bättre. Det är svårt att läsa sig till detta.
När förutsättningarna ändrades (5 timmar mer vakentid innan start, förändring av banan) skulle jag också justerat taktiken och lagt in en kort sovpaus under andra natten. Sedan var vi inte förberedda på att Jerry skulle tvingas bryta så tidigt, jag hade kunnat utnyttja hans support på ett mycket bättre sätt. En detalj som jag ångrar är att mobilen låg nedpackad i tyst läge. Jag såg den innan loppet mest som en del i nödutrustningen vilket kostade mig många timmar. Sedan tycker jag fortfarande att informationen om banändringen var riktigt kass. Stora skyltar redan i Courmayeur och framför allt på väg ut från Champex-Lac hade inte varit så svårt att fixa. Efter att ha läst andra tävlingsrapporter vet jag att jag inte är ensam om denna irritation, även en del av proffsen blev oerhört störda när de lämnade Champex-Lac.
Ångrar också att jag inte drack mer under söndagen. Solen stekte rätt bra men jag körde på utan att öka vätskan. Nu i efterhand ser jag det som största orsaken till den andra förvirringen.

Det jag tar med mig från UTMB är framför allt minnena från de storslagna vyerna uppe i bergen, den härliga stämningen både i Chamonix och längs med banan samt massvis av ovärderlig rutin.

/Erik