På måndagkvällen blev det en liten runda (strax över timmen), finns inte så mycket att säga om den men följande kan aldrig sägas för många gånger:
| 1. | Asfalt är tråkigt. |
| 2. | Det går inte att gena genom Änggårdsbergen en månlös oktoberkväll när man har glömt pannlampan hemma. |
| 3. | Det går inte bättre att försöka gena genom Änggårdsbergen 5 minuter senare på ett annat ställe. |
Bra att komma igång i alla fall, förra veckans omstart blev inte riktigt bra då lite hosta har dröjt sig kvar. Efter träningen var det dags att se hur kroppen svarade:
| Hjärnan: | -Nå, hur kändes det? |
| Kroppen: | -Vadå? |
| Hjärnan: | -Träningen vi nyss gjorde. |
| Kroppen: | -Kallar du det träning? Skärp dig! |
| Hjärnan: | -Men vi har ju inte sprungit på länge och det var faktiskt några jobbiga backar. |
| Kroppen: | -Jobbiga mentalt kanske, fysiskt var det inga problem. Nästa gång får det allt bli ett riktigt pass. |
| Hjärnan: | -Värst vad du har blivit stöddig då. Du vet mycket väl att du inte har en chans mot mig när vi kommer upp i dygnstävlingar! |
| Kroppen: | -Ja ja, det där är historia nu. Nästa säsong kommer jag att vara så vältränad så att du kommer att ge upp mentalt innan jag säger ifrån. |
| Hjärnan: | -Ja det vore ju trevligt för omväxlings skull även om det aldrig kommer att ske. |
| Kroppen: | -Om du bara ser till så att jag kör det hemmagjorda special-benstyrkepasset-som-man-kan-göra-framför-tv:n-utan-redskap så skall du allt få se förbättringar nästa år. |
| Hjärnan: | -Ok. Då säger vi så. |
Jag är nöjd med svaret. Om jag bara håller diciplinen under vintern så kan vi nog klara 24h utan skavanker nästa år!
/Erik