Ser ut som gräs, men jag springer på asfalt.

I lördags så lämnade jag skogarna i Mölndal och åkte ut till Hönö i Göteborgs norra skärgård. Målet var loppet Skärgårdsmilen arrangerat av Hönö Idrottssällskap. Dagen bjöd på helt perfekt löpväder med svag vind och strålande sol. För en fastlandsbo som undertecknad så bjöds det även på exotisk miljö: saltvatten, vita skärgårdshus och fiskebåtar.

Mina förväntningar inför loppet var nedskruvade efter en veckas ofrivillig vila efter borttagande av födelsemärke (ärret skulle ges tid o läka). Som så många gånger förut så visade det sig dock att ofrivillig vila, om än psykiskt påfrestande, kan vara perfekt för att släppa fram formen.  Vågade först inte tro på det, men jag kände mig riktigt lätt under uppvärmningen och det var tydligt att benen hade uppskattat några dagar i horisontalläge.

Fotöbron – passerades två gånger

Loppet blev ett av de roligaste millopp jag sprungit, mycket tack vare att jag lyckades besinna mig och inte rusa iväg och dra på mig mjölksyra efter 1 km. Det här med mjölksyra har tidigare varit lite av min specialitet, men nu så kände jag mig istället starkare ju längre in i loppet jag kom (fast detta kan i och för sig vara en efterkonstruktion…).

Snubblade in 1 sekund under 36 min och att det stod 35 på resultattavlan är något jag tänker leva på länge.

// Per