I lördags begav vi oss mot Bovallstrand för att springa Terrängloppet för första gången. Det vi visste innan var att det var en tuff 21 kilometersbana som skulle avverkas 2 ggr. Vi var framme i god tid och kunde fixa det sista med utrustningen och fötterna utan att stressa. Vid 10 gick starten och vi sprang på i kontrollerad fart mitt i fältet. Det var farligt att hänga på andra då man inte visste vilka som sprang halvmarathonklassen på ett varv. Dricka fanns bara vid varvningen så man fick ta med sig det man behövde själv, jag startade varje varv med 1,5 l vatten + diverse energiprodukter. Banan var tuff, max ett par kilometrar transportsträcka (elljusspår och mer lättlöpta stigar) per varv. Resten var berghällar eller riktigt steniga och kuperade stigar fyllda med rötter. Det hade regnat rejält på natten men som tur var hade det torkat upp på hällarna, mellan bergen var det dock desto lerigare och blötare. Jag kom in till varvning på 2.10, en okej tid. 3:e milen tog jag det dock lite väl lugnt, jag ville inte riskera att ta slut på sista milen. Jag sprang det andra varvet helt själv och såg inte ens en skymt av någon. När jag hade en halvmil kvar kände jag mig stark och kunde öka. Väl i mål var jag pigg och kände att jag skulle kunnat fortsätta.
Totalt blev det 4.40 och en 14:e plats.
Jerry sprang in på 4.59, klart under 5 timmar, och hamnade på en 17:e plats.
Efter loppet blev det en välförtjänt räkmacka i Hunnebostrand.

+ Den befarade svackan kom aldrig.
+ Fin och rolig bana. 965 höjdmeter totalt.
+ Cykelhandskar skyddade bra under de fall jag gjorde.
+ Mat och dryck funkade rätt bra. (Vatten, Honey Stinger, Nötcreme och Delicatoboll)
+ Inga som helst känningar i kroppen efter loppet.

– Jag borde gått ut aggressivare på andra varvet. Jag orkade mer än jag trodde och var alldeles för pigg när jag kom i mål. Känslan av att ha gett allt infann sig aldrig. Alltid lätt att vara efterklok när det gäller taktik men nu vet jag bättre inför nästa år.

Sammantaget en riktigt rolig tävling!

/Erik