GR20

När jag för 10 år sedan besökte Korsika höll jag fortfarande på med vanlig väg- och motionsspårlöpning och visste knappt att en av världens tuffaste bergsleder, GR20, fanns några mil bort från hotellet. När jag förra veckan återvände med familjen hade jag lyckan att få till en heldag med fantastisk bergslöpning/trekking. Jag hade beställt tidig taxi från hotellet till starten i Calenzana som ligger i norra delen av ön och kunde börja äventyret kl 05.35 på morgonen.
GR20 är uppdelad i 15 dagsetapper där de norra etapperna är de mest krävande medan de södra går över lite snällare terräng. Första etappen var konstant uppför och jag mötte bara några enstaka vandrare här. Passerade bl a en mäktig tallskog som kändes uråldrig. Bitvis mycket klättrande upp- och nedför små avsatser. På andra etappen började det lugnt genom en björkskog som kunde vara hämtad från den svenska fjällvärlden men sedan började allvaret med stenblocksklättring upp till 2000-meters höjd. Nu hade många vandrare startat så jag sprang eller gick om grupper hela tiden. Väl uppe på kammen möttes jag av mäktiga vyer. Här började en traversering som var tidsödande då leden åter igen avbröts av många små klättringar. En lång nedförsbacke med rullgrus avslutade etapp 2 och jag kom in på nummer 3.
Här kom jag till Spasimatadalen, en oerhört fin plats med en hängbro över den kristallklara forsen. Jag hann följa vattnet en bit uppströms innan det var dags att vända hemåt igen. Nu hade molnen svept in över några av topparna och jag kom stundtals in i kylande dimma. De personer jag tidigare passerat mötte jag nu och fick förvånade blickar på mig. Tillbaka på etapp 1 igen började det glesa ut med vandrare och jag fick ta det lugnt för att inte riskera att skada mig och bli liggandes helt själv i bergen när mörkret nalkades.
Väl tillbaka i Calenzana väntade jag in taxin och kunde sedan på hotellet inta en god och välförtjänt middag.

GR20 är en otroligt häftig led men också riktigt hård. Inga fina “Sound of music”-ängar som i alperna direkt utan mest steniga och svårsprungna stigar. Totalt sätt var det nog max 20% av tiden som jag kunde springa, resten var det snabb trekking och klättrande som gällde. Väl uppe på höjd finns det ingen möjlighet att ångra sig, leden korsar extremt sällan andra stigar så man får veta vad man ger sig in på. Vatten kan man ta i bäckar på de lägre höjderna men uppe på bergsryggarna var det rätt torrt. Jag hade förutom det vatten och energi som jag använde under dagen med mig ett nödpaket i ryggsäcken bestående av extra vatten, energi, första förband, regnjacka och pannlampa.

Totalt ca 4,5 dagsetapper på 14,5 h

Bilder från dagen finns här.

Stort tack till min förstående familj och supportande Langley-personal för all hjälp.

/Erik

2 thoughts on “GR20

  1. Jonas

    J***ar vilken häftig bergsmiljö! Var det svårt att orientera sig? Stigmarkeringarna ser ut att vara minimalistiska….!

  2. Erik Post author

    Det var rätt enkelt. Visserligen får man ibland leta lite efter märkena men de har ändå varit flitiga och markerat hyffsat tätt. De gånger jag kom fel upptäckte jag ganska snabbt att markeringarna saknades. Kan dock tänka mig att det är svårt i mörker eller om det ligger lite snö på leden.

Leave a Reply

Your email address will not be published.

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.