Seven Summits

Den senaste veckan har elaka virus och bakterier härjat hemma så all kraft har gått åt till familjen och att försöka hålla mig själv någorlunda frisk. Igår kände jag mig lite bättre och funderare på en löprunda. Tidigare under dagen hade jag läst om alpinisten Fredrik Strängs äventyr där han under 7 månader besökte 7 kontinenter och besteg den högsta toppen på varje kontinent. En helt vansinnig idé började gro i mitt huvud, förnuftet försökte hejda mig, men bollen hade redan sats i rullning och jag visste att jag inte skulle ge mig förrän jag hade lyckats med mitt nya mål:

JAG SKULLE, SOM FÖRSTE SVENSK, BESÖKA 7 STADSDELAR OCH BESTIGA DESS HÖGSTA TOPPAR, DETTA PÅ UNDER 70 MINUTER OCH HELT UTAN SUPPORT.

Så igår kväll, efter flera sekunder av minituöst planerande bar det iväg mot första toppen, det gamla vattentornet i Landala:
7Summits
Härifrån sprang jag mot Utkikstornet i Södra Slottsskogen, en avsevärd sträcka och tiden rusade iväg. Väl upp på toppen fanns det ingen tid att begrunda den hisnande vyerna, jag var tvungen att bege mig norrut mot det gamla vattentornet i Norra Slottsskogen. Detta kan man se längst till vänster på bilden. Jag hade nu klarat av 3 stadsdelar men det hade redan gått över 30 minuter. Nästa anhalt, Masthuggskyrkan i Masthugget, med det största kyrktornet mitt i bilden var den lättaste toppen och här kändes det att jag kanske skulle klara av mitt mål. Nu var det nedför innan trapporna upp mot Nordhemsskolan i Linné började. Den höga höjden gjorde det svårt att andas, men jag drevs framåt av vetskapen om att det bara var 2 toppar kvar efter denna.

Skansen Kronan i Haga som syns till höger på bilden är en topp som måste behandlas med respekt, det började mörkna och jag visste att ett snedsteg nu skulle äventyra inte bara mitt mål utan också mitt liv. Med försiktiga steg passerade jag toppen och ökade sedan på farten efterhand när jag kom ner på låglandet igen. Sista anhalten, Fogelbergsparken i Vasa beslöt jag att ta från norrsidan, den är brantare men det fanns ingen tid för några omvägar nu. Väl uppe konstaterade jag att jag hade klarat mitt mål med marginal, klockan hade inte ens passerat 60 minuter! Jag begav mig ner mot baslägret igen, lycklig men ändå med en viss tomhet i blicken, det stora äventyret var ju över och det dröjer nog innan jag får uppleva något liknande igen.

/Erik 

Leave a Reply

Your email address will not be published.

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.