Category Archives: Other

Lagerrensning

Med lite god vilja är våren snart runt hörnet, alltså hög tid att uppdatera sockgarderoben. Beställ två par av våra modeller Trail eller Cold weather och få ett extra par slumpvis utvalt av en tunnare modell inför våren samt att vi skickar ett extra par till någon du tycker har dåliga sockar eller som kanske behöver en hint att det är dax att börja springa:)

Glöm inte skriva adressen till personen som ska få ett av extraparen samt önskad storlek i kommentarsfältet när du lägger ordern.

Erbjudandet gäller så länge lagret räcker eller längst t.o.m. 31/1.

//Swedish Trail Running

Bra start på nya året

Det blev idag ett riktigt fint pass med start i Sävedalen hos Andreas som guidade mig och Erik på bitvis helt nya stigar i Kåsjöområdet. Enda asfalten var första och sista hundra metrarna och däremellan var det i stort sett bara stig.

För mig var detta första riktiga distanspasset sedan i augusti och därmed var det både väldigt roligt och välbehövligt. Vi höll på i drygt 2,5 timme och skrapade ihop 26km. Eftersom Andreas inte är de långa drickapausernas man så får ni hålla till godo med en finisherbild:)

image

Andreas och Erik pustandes efter väl genomfört pass.

//Martin

Upp och ner i Chamonix

Ett äventyr är nu till ända och här kommer en liten summering av tankarna.

Jag, Erik och Per lämnade Göteborg för resa till Chamonix i onsdags förra veckan. Starten av UTMB gick på fredagen 17.30, detta gav oss gott om tid för att äta, vila, packa och shoppa. På torsdagen åkte jag och Per linbana upp till 2500 möh för att få några extra röda blodkroppar, utsikt som heter duga och en glass. Har man tragglat upp och ner i små pluttiga backar i göteborgsområdet så fick vi här en härlig och spännande inblick i vad som skulle komma!

image

Vindstilla och 20 grader på 2500 möh

Fredagen blev en dag i väntans tecken och vi var alla överens om att starten gärna hade fått gå vid lunchtid istället. Men timmarna gick och efter drygt en timmes väntande i startfållan med träsmak var det äntligen dags för start i ett ösregn som började minuterna innan. Erik hade utlovat gåshud när de traditionsenligt spelar Vangelis Conquest of paradise minuten innan start, Erik hade rätt. Både jag och Per kunde båda erkänna både klump i halsen och gåshud.

image

Bara några minuter kvar till start.

Jag och Per hade sedan långt tidigare kommit överens om att köra första natten tillsammans för att hålla ett lugnt och stabilt tempo, Erik anslöt sig även han till detta upplägg. Första berget gick av bara farten, tempo och kropp kändes helt okej. Regnjackan åkte av och på några gånger men det var egentligen aldrig kallt, bara väldigt väldigt blött. På en station efter några timmars löpning var Erik några minuter bakom oss andra och på något konstigt sätt så slarvade jag och Per bort varandra. Känslan när jag insåg att jag skulle få tuffa på genom natten ensam var verkligen tung, så mycket roligare att ha någon att byta några ord med i misären!

Jag var helt övertygad om att det aldrig skulle bli ljust igen men till min stora förvåning kom faktiskt gryningen efter ca 13 timmars löpning, underbar känsla! Vilken ju dämpades något av vetskapen att jag inte ens var halvvägs.

image

På toppen efter matpaus i Courmayeur

Det kan vara lite svårt att beskriva hur tankegångarna under ett sånt här lopp går. Men för min del var det en ständig kamp mot att inte tänka på målet i Chamonix utan dela in det i mindre etapper och koncentrera mig på nästa station för att inte bli helt knäckt av antalet timmar som återstod. Men timmarna gick och helt plötsligt var det dags att motsträvigt plocka fram pannlampan igen.

Natt nummer två är mest ett töcken av oändliga uppförsbackar och smärtande ben, mina sista 8 km nedför tog ca 1h och 20 min, vilket ju inte är något hastighetsrekord direkt:)

Bästa belöningen fick jag 500m från mål där Per stod och skrek “fan va du är grym Martin, njut nu det sista”. Per hade inte haft någon bra dag och kände ganska tidigt att det inte stämde och bröt därför efter några timmar, ett klokt beslut i mina ögon. Erik hade problem med benhinnorna och klev av efter lång tids kämpande. Av detta kan man dra slutsatsen att detta loppet skiljer sig på så sätt att det kräver att allt stämmer för att man ska komma i mål.

Mest upp av det som hände under UTMB var helt klart att komma i mål och mest ner var utan tvekan att Per och Erik tvingades bryta. En upplevelse av detta slaget gör sig helt klart bäst delad.

En annan sak på plussidan är våra sockar. 31 timmars löpning med ett strumpbyte halvvägs och utan tecken till minsta skav känns riktigt bra!

//Martin

Det närmar sig

I morgon åker vi! Nu är en lång väntan snart över och känslan jag tror att vi som ska springa har är att vi bara vill komma igång och börja beta av km! Innan dess vore det ju toppen att slippa förskolebakterier och annat som störa:)

Det som ska ske på fredag kl 17.30 är att vi ska springa UTMB, Ultra – Trail du Mont Blanc, 100 miles. Jag vet att vi har familj och vänner som kommer följa oss på nätet och för er (och för alla andra som vill) finns länken för detta här. Och för er som är lite extra intresserade kommer bana och höjdprofil här:

image

image

Våra startnummer är: Erik 1062, Per 2031 och Martin 708. Nu återstår bara att bestämma sig för hur och vad som ska packas, vilket ju alltid medför viss ångest.

//Martin

Kommande tävlingar, inspiration

För närvarande ser mitt tävlingsår ut så här:


Apuko Igoera Ultra – Baskien i början på maj, ser ut att bli väldigt kuperat.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Borås Ultra Marathon – slutet på maj, tredje gången gillt för mig?


UTMB – slutet på augusti, hoppas på bra form och bra väder.

Det finns mängder med lopp som är med på min “att-göra-lista”, här är några exempel:

Eiger Ultra Trail – en del av Schweiz som jag gärna vill se, loppet har fått mycket beröm.
Trail Verbier St Bernard – ny uppdaterad bana med en del riktigt höga passager.
Lavaredo Ultra Trail – Dolomiternas mest klassiska berg.
Trans D’Havet – också häftiga berg i Dolomiterna, här med en del långa pannlampspassager i tunnlar från första världskriget.
Ronda del Cims – en av de tuffaste 100 miles-loppen i Europa, runt hela Andorra.
Tor des Geants – extrem sträcka och stigning runt Aostadalen
Trans Alpine – etapplopp tvärs över alperna

Det lär ju räcka ett par år…

/Erik

Gott och blandat

I helgen sprang jag Risveden terräng, ett roligt lopp och ett proffsigt arrangemang. Banan bjöd på en blandning av stig, grusväg och en hel del backar. Jag blev glatt överraskad av att träffa Martin Clemensson som också var där och sprang i vårt namn. Bra jobbat Martin!

Målet var att få en genomkörare inför min Lidingöpremiär om två veckor. Kan ju inte direkt påstå att jag var sugen på att fortsätta ytterligare 12,5 km efter målgång men det är väl så det ska vara. Har precis shoppat ett par nya (ännu lättare skor) Sauconys Kinvara 4 som jag hoppas ska göra någon halvminut eller så per kilometer:) Resultatlistan finns här.

Det verkar som om löpning i alla former blir mer och mer poppis. Idag var det 12 personer på Måndagslöpningen, en grupp som delvis drivs av en kompis till mig och Per. Det var några som sträckte ut ordentligt på grus-8an medan några jagade en gryende form i ett lugnare tempo. Kan vi kanske lura med några fler nästa måndag och ge oss ut på stigarna?

Som sagt så händer det mycket och på torsdag så har Solvikingarna ett öppet klubbmästerskap på milen i Skatås. Jag tänkte ge mig på den relativt tuffa banan, dyk gärna upp om du inte har något bättre för dig.

//Martin

Långtur längsmed Hallandskusten

Bild 1Igår bröt jag av solandet och badandet med en spontan löptur längsmed Hallandskusten söderut från Falkenberg ner till Halmstad. Utgick från Långasand som ligger strax söder om Falkenberg och bestämde mig för att hela tiden följa kusten, dvs. inte fuska och ge mig av inåt landet för att följa landsvägen (kustvägen). Strategin gav mig en väldigt vacker löptur på 35 km, men den blev en aning längre mot planerat då jag ganska omgående fick klart för mig att kusten inte är spikrak utan består av en mängd uddar och vikar…

Bild 2Steninge, Halland – Som Hornindal fast horisontalt istället för vertikalt

Körde lite hardcore med endast 1 Liter vatten och ett äpple i ryggsäcken. Så här i efterhand kan jag konstatera att salt i någon form hade varit bra att ha med. Sprang mellan 11:30 och 15 och lyckades med andra ord pricka in de varmaste timmarna på dygnet.

Bild 4Tylösand – Bilden tagen norrut mot Frösakul och Ringenäs

Unnade mig ett skönt bad då jag kom fram till Tylösand, men blev bestraffad omgående eftersom det visade sig att jag hade ca 6 km löpning kvar innan jag var framme vid min destination i Halmstad. Saltvattenbad och långdistanslöpning hör inte ihop, det kan vissa mer privata delar av min kropp intyga idag.

/ Per

En tillbakablick Hornindal Rundt 2012 – Del 2

vinkHej igen, då kör vi vidare..

Vändpunkten – 8 (12.8 km +260m) Visst, benen var tunga och värkte, men med nypåfylld energi så kom de positiva tankarna tillbaka och sträckan tillbaka till kontroll 8 gick mycket lättare än vad jag trodde var möjligt nere vid vändpunkten. Känslan att man för varje steg kom närmre målet gjorde det mentalt mycket lättare. Jag tror det var här någonstans jag satte på mig hörlurar och började lyssna på lite musik. Är säkert väldigt olika från person till person, men jag kan verkligen få en kick och nya krafter av musik.

8 – 7 (3.6 km +706m) Backen tillbaka upp mot Gulekoppen tycktes aldrig ta slut. Här var det brant kupering över stora snöfält. Snöfält som jag knappt tänkt på då jag sprang nerför, men som kändes oändliga då man gick uppför. Har här visuell kontakt med Martin hela vägen upp och jag tror att jag ett tag inte ligger mer än en 5-10 min efter. Att jag håller jämna steg med honom uppför ger mig lite extra energi. Skönt med en positiv känsla för det hade börjat dra in regn och det blev kallare ju högre upp man kom.

regnbågeDet bjöds inte på någon regnbåge då jag passerade.

 7 – 6 (2.2 km -204m) Var riktigt frusen då jag nått toppen så vägen nerför branten till röda-korsets läger gick inte så fort. Väl nere vid deras tält så blir frestelsen för stor så jag hoppar in i deras tält och tar av mig min blöta tröja och sätter på mig en underställströja istället. Otroligt skönt att efter en tids nedkylning få på sig något torrt. Så här i efterhand så borde jag nog bytt tröja redan på väg upp mot toppen, men då jag var där mitt i backen så ville jag bara gå vidare uppåt och hade inte ro att stanna för ett klädbyte.

påvägnerTror detta är taget på väg ner från kontroll 6.

6 – 3 (8.1km -783 m) Fin nedförslöpning. Tyvärr var det här jag började tappa riktigt mycket tid. Efter mitt tröjbyte så drabbades jag nästan omgående av kramp i framsida lår. Vet inte om det berodde på energibrist eller på för slapp träning.. men från kontroll 6 och in till mål fick jag vid upprepade tillfällen stanna och låta krampen få leka fritt. Som tur var kunde jag jogga igen så fort krampen släppte, men det var en lite obehaglig känsla att känna hur låren inte riktigt ville lyda mig längre. Blir här passerad av två löpare.

3 – 2 (4.1 km +520 m) En sträcka som från andra hållet inte hade känts så märkvärdig kändes nu väldigt lång. Det var ändå en härlig känsla för detta var den sista stigningen och, lite svårt att förklara, men jag hade en känsla av stolthet i kroppen.

2 – mål (6.7 km -790 m) Sträckan från sista toppen ner till mål tog faktiskt nästan lika lång tid som det tog mig att i början av dagen springa samma sträcka uppför. Krampproblematiken gjorde att jag tvingades till några stopp på väg ner, minns speciellt ett tillfälle då jag satt på fjället med två krampande ben och tittade ut över vattnet och ner mot målet. Är nog få som haft en skönare känsla i en kropp med krampande lårmuskler. Kände mig så nöjd.

Tappade runt 20 min på Martin från Gulekoppen och in i mål. Han var imponerande stark på slutet. Min sluttid blev 12 h och 39 min, Martins 12h 7 min.

imageVille lyssna klart på musiken så tog det lite lugnt efter målgång..

 

Så slutligen för att sammanfatta och ge lite tips inför årets lopp:

  • En lärdom jag tar med mig är att det är mycket bättre att direkt försöka göra något åt de småskavanker och irritationskällor som kan tänkas uppstå istället för att låta dem växa till sig till reella problem. Fryser du? Byt tröja. Har du grus i skon? Stanna och töm skon direkt. Tränger det på? Kliv av stigen o släpp loss.
  • Jag använde mig inte av stavar då jag hade för lite erfarenhet av det inför loppet. Martin som är van skidåkare körde med stavar halva loppet men struntade sedan i dem då han tyckte att underlaget var för mjukt så han sjönk igenom med stavarna.
  • Energimässigt så hade jag två snickers med mig, några geler samt resorb och sportdryck. I och med att man fick köttsoppa mm serverat halvvägs och där också kunde fylla på med nya geler etc så behöver man inte ta med sig hysteriskt mycket från start. Vatten går att fylla på från bäckar allt eftersom.
  • Keps – riktigt skönt att ha när det regnar och bra skydd om det är sol
  • Skor – Jag sprang med ett par vanliga Asics avsedda för asfaltslöpning och det är inte att rekommendera, funkade bra på grusstigarna, men blev väldigt halt då det var gräs eller blött. I och med att jag hade så dåliga sulor så hade jag med mig broddar för klättringen i snön. Har man ett par ok trailskor så anser jag att man inte behöver ha med sig extra broddar, speciellt inte i år om det är mindre snö. Vad skall man ha för skor då? Ett par med grov sula och som man sprungit ett antal mil med blir aldrig fel. Det är därför jag kommer köra i ett par splitter nya Saucony..
  • Extra kläder – Torr tröja och vind/vattentät jacka är obligatoriskt och är riktigt skönt att ha med sig. Jag kommer även ha med vantar och mössa. Frysa är det värsta jag vet.

 

För övrigt säger reglerna:

Påkrevd: Ryggsekk med fulladda mobil, enkeltmannspakke/trykkbandasje, fløyte, refleksvest, kart*, kompass, vindtette yttertøy, klesbyte og hovudlykt med ekstra batteri.

Anbefalt: Lue og hanskar, GPS med innlagt trasé (sekreteriatet kan hjelpet til med dette), plaster og gnagsårplaster.

Fottøy er viktig; alt frå joggesko til fjellstøvlar kan brukast berre det er vel inngått og ikkje gneg.

*) Kart vert utlevert ved registrering.

För er som skall springa nästa helg: Lycka till!

(Tack Hornindal Rundt för lån av bilder, vi ses snart)

/ Per

En tillbakablick – Hornindal Rundt 2012 – Del 1

OL Öland0002

Så här en dryg vecka innan starten på 2013 års upplaga av Hornindal Rundt så tänkte jag att det kunde vara på plats att dela med mig av mina upplevelser från förra årets lopp.

Loppet var Martins och mitt första ultramaraton i kraftigt kupering och det skulle visa sig vara något helt annat jmf. med att springa på grusvägar i Osloskogarna (Kristins Runde 81.5 km) eller under natten på en 15 km varvbana (Ursviks Ultra 75 km).

Det var under lång tid osäkert om det över huvudtaget skulle bli någon tävling då det var extremt mycket snö på bergen. Tillslut så tog arrangörerna det uppskattade beslutet att trots allt köra tävlingen, men för att kunna garantera allas säkerhet så valde man att ändra långa banan så att man efter halva loppet vände tillbaka samma väg istället för att som tidigare springa över bergen på den norra delen av dalen.

Minst sagt segt att vända tillbaka 2012, men desto roligare i år då halva banan kommer vara okänd mark.

Jag tänker gå igenom loppet på klassiskt orienteringsmanér, dvs. kontroll för kontroll. Om ni vill ha tydligare kartor så gå in på www.hornindalrundt.no

A – 1 (3.6 km +136 m) Loppet startade i strålande solsken och det började lugnt med några km på asfalt längsmed fjorden (som är en sjö).

1 – 2 (3.1 km +650 m) Här började första stigningen, men med fräscha ben och fulla energireserver så kändes det inte så farligt. Vi pinande på ganska så fort men på något oförklarligt sätt så tog Martin några snabba skutt lagom då vi passerade trädgränsen och sen så hade han en lucka. Klättringen upp mot första toppen var otroligt vacker då man gick upp på en ås med panoramavy över fjorden (som är en sjö). Att himlen var i princip klarblå gjorde inte saken sämre. Var uppe på toppen efter 59 min löpning.

Fin utsiktKan det bli finare?

2 – 3 (4.1 km –520 m) Relativt enkelt nedför och sedan grusväg. Fick mig en tankeställare då två unga lokala förmågor, en kille o en tjej, nästan omedelbart svischade förbi mig. Resonerade som så att de ju trots allt endast skulle springa halva loppet och eftersom de förmodligen både var skapade o födda på en fjordsluttning så var det inget o grubbla för mycket över.

3 – 4 (3.4 km +50 m) Ett enkelt parti med grusväg/skogsväg

4 – 5 (2.5 km +482 m) Nu började stigningen på allvar igen. Fyllde på vatten i en bäck i skogen innan jag kom upp på kalfjället då jag var lite osäker på vattentillgången framöver. Tror det kan vara klokt att göra det även i år. Riktigt fin bit på en ås upp mot kontrollpost 5 och man kunde nu se toppen på Gulekoppen närma sig. Jag hade här tappat kontakten helt med Martin och jag gissar att han var drygt 10 min framför mig.

OL Öland0001

5 – 6 (2.2 km +250 m) Fortsatt klättring på en ås. Fint underlag med grus och sten, ännu ingen snö. Tappar för en stund kontakten med stigen och får göra en onödig runda runt en liten ås. Man följde snitslar samt den vanliga ledmarkeringen som bestod av vit färg på stenar och även om det var välmärkt så krävs det att man är uppmärksam. På tillbakavägen var leden delvis utmärkt med lampor för de som sprang under natten.

BestigningExotiskt för en göteborgare

6 – 7 (3.6 km +204 m) Upp till Gulekoppen 1306 moh. På grund av den kraftiga snömängden så hade arrangörerna kört ut röda-korset som hade ett basläger nedanför den branta backen upp mot toppen. De hade även grävt ut trappsteg i snön och fäst kraftiga linor som man kunde hålla sig i på väg upp. Först trodde jag att de inte kunde mena allvar då jag närmade mig för det såg verkligen riktigt brant ut (Bilderna ljuger lite, det var brantare i verkligheten), och med lite anlag för höjdskräck så var jag inte helt bekväm med att klättra upp. Drog på mig ett par broddar, tittade bara rakt ner på fötterna och tog ett steg i taget. Låren började vid det här taget bli möra så det var en skön känsla när man tillslut stod uppe på toppen. Jag hade nu varit igång i 3h och 20min.

7 – B (9.8 km -802 m) Vägen ner för Gulekoppen gick först fort nedför snöfält, men blev mot slutet lite lurig, det var ganska blött och halt och markeringen var otydligt. Stod ett tag i backen och funderade på om jag var rätt. Markeringarna ligger tätt så ser man inte någon på ett tag så kan man utgå ifrån att man är fel. Ramlade och halkade mig nerför sluttningen och det var sedan en ganska behaglig sträcka fram till kontroll B.

Behaglig med avseende på kuperingen, men jag började bli riktigt låg på energi och jag började också inse att det skulle ta ett bra tag innan jag var i mål. Tanken på att springa samma väg tillbaka upp mot Gulekoppen var ett tag outhärdlig och jag hade här en av loppets tyngsta stunder. Når kontrollpost B efter ca 4h och 50 min och blir påhejad av Martins pappa. Var en grymt skön känsla att få lite uppmuntran och det gjorde att jag bet ihop och kämpade mig upp mot kontroll 11.

B – 11 (2 km +400m) Brantaste passagen på hela loppet, var sjukt brant i skogen innan man kom upp på kalfjället igen.

MartinMartin halvvägs med tom blick.

11 – Vändpunkten, C (4.6 km -560 m) Först fint nedför på kalfjället och sedan skogsväg mot målet för korta banan och energipåfyllning. Hade vid det här laget stumma ben och dåligt humör, så att mötas av en perfekt tempererad köttsoppa var precis vad jag behövde. Var nere vid vändningen efter ca 6h och här träffar jag på Martin igen och vi hinner snacka lite innan han beger sig av. Tror inte riktigt Martin förstod hur låg jag var där vid vändningen, men jag var rejält sliten och det övergick mitt förstånd hur jag skulle förmå mina ben att ta mig hela vägen tillbaka.

Det som känns väldigt positivt inför i år är att jag vet att den där negativa känslan går att övervinna, man klarar mer än vad man tror och svackor kommer o går.

Jag tror det var extra tungt för att jag inte var mentalt inställd på hur lång tid loppet faktiskt skulle ta. Min referens var Kristins runde och där gjorde vi 81 km på strax under 8h, att 75 km i Hornindal skulle ta mig nästan 13h var inte något jag var inställd på. Klantigt kan man tycka i efterhand, borde ha insett att kuperingen skulle göra sitt på km-tiden.

Fortsättning följer imorgon.. då tänkte jag även sammanfatta mina tankar kring val av skor, kläder, energi etc.

/ Per

Backpass i Lindomeskogarna

Per gbgvarvetSer både svalkande och roligt ut, men skenet bedrar.

Efter helgens riktigt tuffa Göteborgsvarv så är självförtroendet kört i botten. +8 min jämfört med förra året går inte att skoja bort ens genom att skylla på tropisk hetta.. Har bestämt mig för att glömma lördagens asfaltsutflykt och istället blicka framåt mot Hornindal Rundt:

På onsdag kväll kör vi ett backpass (ca 1.5h) i trakterna kring Djursjön i Lindomeskogarna. Ett tufft och roligt pass garanteras. En grov uppskattning av passet ger: 33% skog, 33% stig, 33% grus.
Alla är välkomna!

Samling kl 18:30 onsdag 22 Maj, här:
http://kartor.eniro.se/m/nUTKM

(Kör till Lindome och därefter mot Hällesåker. Ca 3km efter det att ni passerat Lindome golfklubb så tar ni höger in på grusväg vid skylten “Djursjön”. Följ grusvägen drygt 3km tills ni kommer till en bom. Stanna där.)

/ Per