Femmans multisportrace 2008

I lördags körde jag Femmans multisportrace med Mikael Larsson.  Det var första multisportracet för Mikael, dessutom opererade han knät i vintras och har inte haft möjlighet att träna fullt ut.  Så planen var att gå ut på första orienteringslöpningen mycket lugnt för att efter ett tag hitta ett maxtempo som funkade för Mikael.  Starten gick och vi körde enligt planen och lät oss inte ryckas med i det höga starttempot.  Efter ett par kontroller tyckte jag att det gick lite väl långsamt och i min iver att inte tappa för mycket på övriga lag gjorde jag ett galet vägval genom bushen som kostade tid istället.  Resten av orienteringslöpningen gick ok men Mikael fick jobba hårt i backarna så farten var inte så hög.

Vid växlingen såg vi att Johan brutit loppet och att Erik fortsatt ensam, det kändes lite tråkigt att inte ha dom att jaga.  Att jaga Erik som kör solo, nej jag tror inte det.

Vi tog det ganska lugnt vid växlingen till cykel och Mikael åt pannkakor innan vi drog iväg ner mot Hällesåker. Vi höll hyfsad fart i början men Mikael var lite seg i benen efter löpningen så vi kunde inte trycka på så mycket som planerat.  Det var på cyklingen vi skulle hämta hem lite tid var tanken, nu blev det inte riktigt så.  Dessutom fick Mikael problem med växlarna som hoppade som dom ville och inte som Mikael ville.  Väl nere vid Hällesåker fick vi lägga ifrån oss cyklarna och ta oss upp på ett litet berg till en grotta som jag skulle ta mig igenom.  Grottan var trång och ringlade sig brant neråt, det gick inte att vända sig mer än på ett par ställen, så det var lite bökigt att tråckla igenom 1,89m Jerry men det gick.

På cyklingen upp mot Mölnlycke gick det inte fort, Mikael var trött och hans växlar spökade mer och mer.  När underlaget byttes från grus/asfalt till lerig skogsstig visade sig Mikael vara en mycket kompetent offroad-cycklist.  Han behärskade underlaget som jag själv hade stora problem med perfekt.

När vi växlat till kanot satt den första kontrollen uppe på en bro som Mikael fick springa upp till för att sedan fira ner sig i ett rep till kanoten, det hela gick snabbt och utan att någon av oss behövde ta ett ofrivilligt dopp.  Sen var det bara att paddla på som vildar över sjön.  Mikael drabbades av kramp i båda benen, inte så mycket att göra när man sitter i en kanot.  Femtio meter från mål lyckades vi gå på grund och fick dra kanoten tio meter 🙂

Jag tror att Mikael var rätt nöjd över att racet var över och att han inte vek ner sig när det var som jobbigast.  En kul tävling jag kör igen nästa år, men då får det bli med Erik så att Trailrunner West får visa var skåpet ska stå.

/Jerry

Leave a Reply

Your email address will not be published.

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.