Femmans Multisportrace

Femmans multisportrace 1

Här kommer den efterlängtade rapporten från helgens tävling vid Delsjön.

Efter att nästan ha fått kasta in handuken pga arbete och sjukdom, kändes det som en seger att jag och Johan satt i en av dom ca 90 kanoterna som låg uppradade utanför Delsjöns badplats.  Förutsättningarna kanske inte var dom bästa för Johan som hade jobbat natt hela veckan inklusive natten till lördagen.  Så det var med ett rejält minus på sömnkontot han nu satt i kanoten, redo att ge allt i ca fyra tim.  Själv kände jag mig utvilad och laddad, det här skulle bli kul.  Solen lös från en klarblå himmel på den spegelblanka ytan när startsignalen ljöd och 90 kanoter gav sig av mot den första kontrollen.  Kanot är utan tvekan en teknikgren, så dom som behärskade tekniken till fullo försvann som om dom hade motorer på sina kanoter.  Bortsett från dessa paddelmonster hängde vi med riktigt bra. 

När vi kom till fram till första kontrollen var det kaos, det låg en stor flytboj i vattnet med kontrollen på och runtomkring trängdes kanoter som flugor på en sockerbit.  Här fick man ta fram dom vassa armbågarna.  Efter att vi lyckats stämpla skulle vi försöka att ta oss därifrån, vilket inte var helt lätt med en armada av kanoter som ville in till kontrollen.  När vi tillslut fick lita paddelutrymme tryckte vi på ordentligt för att inte tappa för mycket på dom framför oss som hade lyckats med en snabbare stämpling än oss.  Andra kontrollen låg 100m ut på en mosse och båda två skulle upp till kontrollen.  Mossen sög fint i låren men efter att ha suttit i kanoten och bara vevat med överkroppen var det faktiskt skönt att sträcka på benen.  Nu var det bara raka spåret till TC som gällde, vi gick på bra och plockade några placeringar in mot stranden. 

Vi gjorde en ganska snabb växling till cykel och lämnade TC i ett litet lämmeltåg, vilket gjorde det svårt att trampa på för fullt.  Det är lätt att det blir lite för långsamt fart om man ligger i klunga med tio andra och om farten ska öka krävs att du tar täten och drar.  Första delen av cyklingen gick på asfalt och grusväg, det rullade på bra utan missar men efter en tag började Johan ta stryk i uppförsbackarna och vi fick sänka farten lite.  Efter den snabba sträckan på asfalt och grus väntade nu en kraftigt kuperad och teknisk skogsstig.  Stigen var bitvis mycket lerig och blöt, så det var (för oss i alla fall) på långa sträckor snabbare att springa med cyckeln.  På dom delar det gick att cyckla försökte vi trampa på så fort vi vågade.  Framförallt nedför när det var brant och stigen full av rötter och stenar kändes det lite osäkert.  I en av dom branta utförsåkningarna gick det för fort för mig, vilket resulterade i att jag bromsade för mycket och seglade över styret ner bland rötter och stenar med cykeln över mig.  Jag klarade mig från skada så när som på familjejuvelerna.  Jag fick stå upp och cykla resterande biten av stigen, och det slog mig att så här illa har nog inte tvillingarna råkat ut sen 90-talet.  Johan däremot behärskar underlaget bättre och nu är det jag som håller nere tempot.  När vi kommer ut ur skogen och underlaget skiftar till grusväg trampar vi på för kung och fosterland för att försöka få kontakt med ett antal lag som vi skymtat i skogen.  Vi är framgångsrika i våran satsning och ligger nu i klunga med tre andra lag när vi passerar Blacktjärn påväg mot Brudarebackens topp.  Vi väljer den lite längre men snabbare vägen, vilket visar sig vara ett bra val.  Vi kommer snabbt fram till Brudarebacken och efter att ha stämplat på toppen är det asfalt hela vägen in till TC.

Den här växlingen tar lite längre tid, Johan byter tröja och nummerlappen måste flyttas.  Vi hänger på oss ryggsäckarna med sportdryck och ger oss av in i hinderbanan som består av en kryptunnel, några vändor upp och nerför teknikbacken, ett ca två meter högt plank och en vända ut i vattnet.  Johan ser nu riktigt blek ut, vi stannar så att Johan kan trycka i sig en överdos gel och dricka nån liter.  Första kontrollen på den avslutande löpsträckan är vid tv-masten och vi väljer att hålla oss på grusvägen så länge som möjligt innan vi viker upp i skogen mot masten, det är en liten omväg men vi kan hålla bra fart så vi passerar några lag här.  Sedan är det en relativt lång sträcka genom kuperad, stiglös skog.  Vi gör återigen ett bra vägval och går rakt på kontrollen, vi plockar ytterligare några placeringar (det är flyt nu).  Nästa kontroll ligger uppe på getryggen och dit går en stig, så här gäller det bara att försöka hålla ett bra tempo.  Johan har fått lite bättre färg i ansiktet och vi tuffar på ganska bra.  Efter att vi plockat dom sega höjdmetrarna upp på getryggen är det en skön resa nerför och vi går på bra.  Vi passerar ytterligare ett lag i slutet av backen, sedan är det grusväg till nästa kontroll som ligger på Brudarebackens topp.  Vi släpar oss upp till toppen och nu går det inte fort.  Det börjar bli läge för att koppla in pannbenet (Johan har nog redan kopplat in allt han har).  Vi stapplar på utför mot nästa kontroll som ligger uppe på ytterligare en backe, närmare bestämt backhoppningsbacken.  Väl framme vid backen är det en härligt brant trätrappa som ska besegras, vi tar oss upp och stämplar.  På sträckan tillbaks mot TC tappar vi några lag, Johan får kämpa som ett djur.  Vi tar oss hela vägen in i mål på fyra tim och elva minuter, vilket räcker till en 34:e plats.  

Det var en riktigt kul tävling och vi kommer tillbaks nästa år och då blir det långa banan ( Jens, Martin och dom andra får se upp).

Femmans multisportrace 2

/Jerry

Leave a Reply

Your email address will not be published.

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.